Lottas Lund

Jag satt i lövsalen i måndags och njöt av eftermiddagen. Solen silade ner genom grenverket, det prasslade i buskarna och fåglarna mumsade på körsbären ovanför mitt huvud. Tankarna flöt avslappnat och fritt. Plötsligt kom en liten skogsmus springande från rhododendronbuskarna och fick mig att tänka på alla sorkar det bor här nere, vilket ledde till funderingar över det eviga sorkkriget. Då dök tanken på ormar upp och till snoken som sonen såg här i våras, över till bilden som jag såg hos Helena´s hem o trädgård  där en snok simmade i hennes damm. Sen kom jag på att mamma pratade om hur en stor snok badade i hennes lilla damm i våras. Men... kom jag på .... jag har ju en sådan plastdamm i mitt överfulla förråd.... och titta, där ser jag platsen där den kan grävas ner! På stört naturligtvis. Jorden där nere är verkligen härligt porös att gräva i. Bara små stenar och några stora rötter stötte jag på. Det gick som en dans och jag var klar lagom ti...

Igår, första hela soldagen på länge och grannarna gick man ur huse för att starta sina gräsklippare. Ha ha, jag slog knockout på dem allihop då jag drog igång min flismaskin. Dagen innan hade jag nämligen, mellan skurarna, beskurit nästan alla träd i trädgården - rejält tyckte jag själv. Men den sorliga sanningen är att hade inte rishögen legat mitt på gräsmattan så hade ingen sett någon skillnad, knappt ens jag själv. Jo förresten, nu ser jag grannens hus, vilket inte riktigt var min mening. Den eminenta men högljudda flismaskinen har i alla fall gått varm och resultatet ligger snart lite överallt på gångarna och i lövsalen. Tanken är att de vedervärdiga sniglarna ska få problem då de små flisorna fastnar i slemmet och de får tufft att dra sig fram efter ett tag, och som ett skott kommer jag med saxen! Det är tanken - kanske tycker de om att bli 'kliade på magen' och beslutar sig för att lägga alla sina ägg här. Huga, men man måste ju testa. ...

Honungssalvia ( S. x superba ) står i kryddgården för att locka fjärilar (hittills i år har jag sett två stycken!!). Svart vinbärssalvian ( S.microphylla ) har jag däremot köpt för den fantastiska doftens skull. Att sen blommorna är som små knallrosa pussmunnar gör absolut ingenting. De bryter av fint mot kryddsalvian som omger den. Här står även en vitblommande 'fådd' salvia. Jag vet inte om det är en stäpp- eller skogssalvia men den är mycket vacker i vilket fall.... däremot är doften i mitt tycke närapå vedervärdig.... ...så kanske ska jag flytta den från gången där jag måste stryka mig mot den för att komma förbi. Lite varstans i kryddlandet självsår sig muskatellsalvian ( S sclarea ).  Mina plantor har en fin fk (=frökälla) .... kryddgården vid den medeltida borgen Glimmingehus här i Skåne. Vid ett besök för snart tjugo år sedan 'råkade' jag få med mig lite fröer hem som sedan snällt grodde. ...och fortfaran...

Före Efter Däremellan Nu Funderingar: vitblommande, torrt läge, skugga.... hmmm..... tricky.... Ps. Ursäkta min svengelska. Ett tecken på att jag längtar till något lite varmare/torrare ställe kanske. Ds

Jag älskar 'Valdemar' och 'Valdemar' älskar alla - han klättrar gladeligen runt i träd och buskar och öser ut sina rosa blommor. 'Mme Boll' beslöt sig för att inte vara sämre och slängde en gren nerför slänten med en perfekt landning i vitblommande sedum. Slänten ja.... det är längs med den jag just nu vadar fram med känslan av att befinna mig i någon slags klistrig bakelse komplett med en miljon myror och flygande insekter som desperat jagar runt bland alla sockersöta blommor i den tryckande åskvärmen. Rosa och röda nejlikor, mörkt purpurfärgad vallmo, vit- och gulblommande sedum och allium 'Hair' i en totalt oorganiserad röra. Grå blåsvingel, alpmartorn och skimrande fröställningar av pärlhyacinter och backsippa självsår sig mer eller mindre friskt och tonar ner härligheten en aning i marknivå.  Medan 'William Shakespear', malvor och fingerborgsblommor brassar på ovanför. Ser ni det mörka hålet i slutet på gången? Visst får m...

Vad är det som gör en sommar? Inte en svala sägs det ju men för många är säkert svalornas snabba flyguppvisningar essensen av sommar. Hos oss finns inte så många svalor, så vad triggar den riktiga sommarkänslan? För mig är det schersminens doftande blommor. När buskarna tyngs ner av blommorna och man måste pressa sig förbi på tvären (på andra sidan växer grannens nässlor)  - då är sommaren här på allvar! Eller när de första rosorna slår ut sina blommor..... och jag ännu en gång förlåter dem det svartfläckiga, hoprullade eller intorkade bladverket som retat mig hela våren.  Eller när den gula nunneörten dyker upp precis överallt där det finns en torr spricka mellan stenar. Speciellt stora blir de vid husgrunden längs med den gamla entrétrappan. Där håller nämligen de stora spindlarna till. De tio senaste somrarna har också varit vinbergssnäckornas tid. Då hänger de lite överallt och väntar på att plockas. Ibland undrar jag... om vi hade lånat...