Snokdamm

Jag satt i lövsalen i måndags och njöt av eftermiddagen. Solen silade ner genom grenverket, det prasslade i buskarna och fåglarna mumsade på körsbären ovanför mitt huvud. Tankarna flöt avslappnat och fritt.
Plötsligt kom en liten skogsmus springande från rhododendronbuskarna och fick mig att tänka på alla sorkar det bor här nere, vilket ledde till funderingar över det eviga sorkkriget. Då dök tanken på ormar upp och till snoken som sonen såg här i våras, över till bilden som jag såg hos Helena´s hem o trädgård där en snok simmade i hennes damm. Sen kom jag på att mamma pratade om hur en stor snok badade i hennes lilla damm i våras. Men... kom jag på .... jag har ju en sådan plastdamm i mitt överfulla förråd.... och titta, där ser jag platsen där den kan grävas ner!

På stört naturligtvis.

Jorden där nere är verkligen härligt porös att gräva i. Bara små stenar och några stora rötter stötte jag på. Det gick som en dans och jag var klar lagom till middagen.

kl. 15:27

kl. 16:07

kl. 18;59

Igår försökte jag få det hela att smälta in lite bättre. I förrådsgömmorna hittade jag några remsor överbliven kokosmatta och under en katsura stod några ynkliga svärdsliljestänglar som aldrig blivit något av. 'Flore pleno' om jag minns rätt. De åkte ner i en vattenväxtkorg och en påse näckrosjord sen tidigare experiment (sparade i det outsinliga förrådet). Hoppas de kommer att trivas i blötan!

En skunkkalla hamnade bredvid dammen. Ett impulsköp som sett likadan ut sen den inhandlades för 3-4 år sedan. Nu längtar jag bara efter att få sätta grepen i ormbunkar som kan få flytta hit och 'baka in det hela'.... och naturligtvis att mossan får fäste i nätet.

Tillfälliga pinngångar underlättar i den leriga, sorkminerade jorden. Speciellt bra blöta somrar. 

Till slut var jag inne i förrådet igen och hittade dessa fina, bortglömda ormspanarstolar. De är till och med fällbara så jag kan ta mig en tupplur medan jag väntar.