Lottas Lund

Från barndomen har jag med mig kunskapen att rymdvarelser är små gröna gubbar från Mars, gärna med spröt på sina överdimensionerade huvuden, och alltsom oftast riktigt gulliga. Sen, i tonåren, fick jag veta att aliens är svarta, slemmiga varelser med många tänder och mycket saliv. Ingenting gulligt alls där inte! Tack och lov har jag inte någon sådan alien i trädgården men däremot något grönt med stort huvud och små spröt om man tittar noga = en rymdvarelse.... eller? Nej, inte det heller men tillräckligt säregen tycker jag för att kvala in i veckans tolkning på temat alien. Två somrar i rad har vi haft besök av denna trollslända - ja, de lever väl inte tillräckligt länge för att de ska vara samma slända men de ser likadana ut.  Jag kan alldeles för lite om trollsländor märker jag men vid tillfälle ska jag ta reda på vad det är för någon sort, vad den egentligen pysslar med vid vår dammkant hela sommaren och varför den stannar kvar här helt ensam...   någon som vet...

Jag stod i fönstret igår kväll och tittade ut på den första fallande snön... såå vackert... ljusslingorna hade jag hunnit få upp på eftermiddagen och nu testkördes de innan premiären nästa helg. Jodå, de glittrade så fint i några träd och buskar och jag bestämde mig för att gå upp tidigt och gå ut med kameran och fotografera den vita trädgården. Inte kunde jag väl tro att K skulle ruska mig vaken i gryningen med orden att nu brakar nog växthuset snart ihop! Det var bara att vackla ut med kvasten i högsta hugg, i halvmeter hög snö och fortsatt snöfall. Men taket räddades. Efter ytterligare en halv timme hade vi fått en gång till garageuppfarten och efter en timme hade vi hittat K:s bil - alltmedan snön yrde och åskan brakade loss över oss.  I trädgården har plommonträdet splittrats, knäckt bågen med blåregnet och lagt sig över det lilla silverpäronet, antagligen med ett förskräckligt resultat, men det är inget som syns än. Insektsträdet har rasat och i häggdungen har två ga...

Jag gillar verkligen de här blommiga fredagarna. De får mig ut i trädgården oavsett väder, på jakt efter lämpliga motiv för aktuellt tema. Denna gången drev jag runt ett bra tag, men kan bara inse att jag har inga naturliga runda former i trädgården just nu. Buxbumbollarnas frisering har jag missat i år så de är helt rufsiga och ojämna. Frukter och bär är uppätna och trots att jag kikade under både krukor och stenar så kunde jag inte ens uppbringa ett enda litet snigelägg... (yippee!).  Så det var bara att gå in igen och fundera över säsongens blommor. Bolltistel var det första som föll mig in men den har jag tydligen inte fotograferat alls i år, men sen kom jag att tänka på Allium. Naturligtvis! Rund och fin och några olika sorter att välja på. Ramslök, Allium ursinum , har spridit sig väldigt nere i trädgårdens fuktiga del. Jag gallrar bort lite då och då men de kommer åter med förnyad styrka och jag skulle inte vilja ha det på annat vis. Tillsammans med lila tulpan...

Japansk träddödare - en höjdare i den mening att det är något riktigt positivt? Njaaee, det skulle jag nog inte påstå ändå. En höjdare i ordets exakta betydelse då? Absolut!! Utav de växter jag själv planterat så är den japanska träddödaren utan konkurrens den högsta. Den planterades vid foten av en sälg som senare dog (!?) och föll omkull i en höststorm. Träddödaren överlevde raset, snodde sig kring sig själv och klättrade på det viset upp till dungen av rönn och sälg som står en bit bort och där den numera breder ut sig hämningslöst. Japansk träddödare -  Celastrus orbiculatus - tidig höst Den japanska träddödaren är tvekönad och tydligen behövs det både en hona och hane för att få frukt, men såvida det inte finns någon hane planterad i närområdet så har naturen fuskat lite där, eftersom jag då och då får några få röda frukter på min planta. Lite svåra att se på 12 meters höjd så jag brukar inte upptäcka dem förrän bladen har trillat. Bladen sitter förresten kv...

De senaste somrarna har jag mer och mer kommit att uppskatta en gammal trotjänare i trädgården. Jag har tre ganska så gamla exemplar av samma sort och de har hängt löst några gånger till förmån för andra lite mer spännande buskar. Men de har fått stå kvar allesammans och tur är väl det. Busken jag pratar om är den gamla godingen 'rödbladig perukbuske' - Cotinus coggygria 'Royal Purple'. Den är absolut sist hos mig med att släppa ut sina blad men då får den också en alldeles speciell uppmärksamhet nere mot lövsalen där den matchar den nya smällspirean 'Amber Beauty' och ett brokbladigt älggräs. Lite senare kontrasterar den samma smällspirea men sammanför även guldazalean och blå akleja till en harmonisk plantering. Åt andra hållet speglar samma buske trädens stamfärger, förstärker rhododendronblommorna och plockar även upp den brunröda insidan på sommarmagnolians blommor om man tittar noga. Jag menar, vad kan man mer begära?  Mitt andra exemplar...

Jag har en rödblommande Hamamelis x intermedia 'Diana' som jag är mycket förtjust i. Det är en hybridtrollhassel som är en korsning mellan japansk ( japonica ) och kinseisk ( mollis ) trollhassel. I många år har jag varit sugen på en gulblommande. Antingen en hybridsort eller den rena kinesiska arten vars blommor doftar väldigt gott. I år tröttnade min trädgårdsguru på mitt velande om vilken sort jag skulle välja och köpte mig en H. x intermedia 'Pallida' i födelsedagspresent. En väldoftande gulblommande trollhassel som nu står planterad bredvid körsbärskornellen med pingstliljor runt fötterna. Förtjusande! Men idag går jag förbi den rödblommande 'Diana' och vad skådar mitt norra öga....  en gren sticker rakt upp och blommar... med gula blommor! Lite eftersökningar och det tycks vara Hamamelis virginiana - amerikansk trollhassel som tjänat som ympunderlag till 'Diana'. Jag får väl klippa bort grenen så småningom men måste ju bara försöka ta...