Lottas Lund

Jag har nog nämnt någon gång att min trädgård är inte planerad, den har till största delen växt fram runt gångar som anlades för att mina barn skulle ha spännande ställen att leka på. Nya gångar dyker upp lite då och då, men nu är det jag som leker. Vill ni följa med på en tur? Nedanför trädgårdstrappan står man under en uppstammad gulbladig smällspirea. Kryddgårdens buxbomshäck skymtar i vänstra hörnet och rakt fram har vi romantikrabatten. Går vi till ner till vänster och rundar det döende ullvidet kommer vi till ingången till den upphöjda avsatsen. Här kan man gå in och sätta sig under linden. Denna avsats är det framskridna planer på att stensätta men det kommer nog inte att bli av i år. Bakom stolarna finns ett trappsteg som leder vidare ner i trädgården. I romantikrabatten blommar just nu bondpionen, aklejor i alla färger och en röd stjärnflocka. I sista stund kom jag ihåg att stjälpa en gles järnkorg över pionen vilket är ett fantastiskt bra stöd...

Oj vad det var synd om mig i mitt förra inlägg. Det är ju nästan så jag skäms över mitt gnällande över ändrade semesterplaner och inställda fester. Men det kanske är så att ju lyckligare lottad man är desto mer bagatellartade saker beklagar man sig över. Nu är det i alla fall slut på självömkandet och jag har i stället gjort ett ryck i kryddgården. Gångarna med sjösten är lagda och kantade med de knytnävsstora stenar jag får upp i massor så fort jag planterar något. De brukar hamna i en hög vid tomtgränsen men hädanefter ska de läggas här och utgöra en fyllig kant så småningom. En genomgående smal gång i den högra delen... ...och i den vänstra en liten snutt som slutar mitt i rosbusken. En morsdagspresent vakar över basilikan.    Gräslök, björnrot och blära blommar vackert tillsammans. Bläran är ett beskedligt ogräs hos mig som jag för det mesta låter stå kvar i rabatterna. Speciellt den vitblommande va...

Ni vet hur det sägs att en olycka sällan kommer ensam - det är jag den första att skriva under på efter denna vedervärdiga maj månad 2011. Det har varit allvarliga sjukdomsbesked med komplicerade operationer, semesterplaner som gått i stöpet, K´s 50-årsfest som fick ställas in och kaos på jobbet. När vi tyckt oss se ett ljus i slutet av tunneln så har det bara visat sig vara lyktorna från ett mötande tåg med den onde bakom spakarna som i vansinnig fart mejat ner oss på nytt. Men... sjuklingen är på benen och återhämtar sig sakta men säkert, semestern blir av med lite smärre förändringar och det börjar lugna ner sig på jobbet. Själva har vi åter igen blivit påminda om hur skört livet är och hur viktigt det är att man inte tar sina närmaste för givet...  och vid tillfälle ska vi samla alla nära och kära och passa på att fira både livet och K. Idag tog jag kameran med mig ut i trädgården på jakt efter glädjande ting. Det första jag möter är avbitna ro...

I den delen vi kallar lövsalen pågår just nu ett experiment. Det började förra sensommaren då vi röjde undan en massa gamla döda träd och grenar och använde fliset till att täcka hela området med. Det hade varit väldigt torrt under en lång period och marken låg i stort sett bar. Så vår tanke var att tillföra lite förna och låta det som klarade av att växa igenom flislagret klara sig själv. Undantagen var kirskål och maskrosor, som ska dras upp direkt. Jag var lite orolig att vitsipporna skulle duka under men det var inga problem. Nu har vi klippt en gång genom vitsippslunden och inväntar med spänning vad som kommer att invadera marken. mitten av mars mitten av april                        mitten av juni:                         ...

Min trädgård fortsätter blomma i sin nya heta stil. En liten rundvandring ger den ena eldiga - eller brända - upplevelsen efter den andra. Vid entrén möts man av ett gäng stirrande penséer som vaktas av eldiga tulpaner. I morgonsolens sken blir det ett häftigt uppvaknande. Nere vid det som i normala fall kallas den romantiska rabatten har havet av förgät-mig-ej fått en kruka med stjärnöga som sällskap. Den är nästan vackrast innan blomman slagit ut helt, tycker jag. I alla rabatter och gångar växer mitt värsta ogräs; denna rödbladiga oxalis. För många år sedan läste jag en artikel där denna helvetesväxt visades i en underbart vacker trappa - i motljus och allt. I texten nämndes att den spred sig villigt men vacker och lätt att rycka upp så gjorde detta ingenting. Så när jag lite senare fick med den i en köpt kruka med hosta, så lät jag den stå kvar och såg nöjt på hur den hoppade in i min trappa - i motljus och allt! Nu kan jag bara förbanna...

Jag hade ju stora planer på att förvandla min lilla kryddgård till en vacker, stilren och välskött plats där jag i många år framöver skulle kunna njuta av växterna - inte ogräset och de vilda myntornas framfart. För att se min vision kan ni ju kika in på detta tidigare inlägg   . Jag säger bara....den planritningen höll inte länge! SOM jag har letat efter de här enkla runda plåttunnorna som min vision utgick ifrån. Eftersom det helst ska vara återbruk så har jag spanat runt överallt efter vem som använder cylinderformad plåt, men till slut fick jag ge upp och köra en Kajsa Warg-variant med 'man tager vad man haver'. Murbaljor har jag köpt en del genom åren och de kompletterades med nya och fick stora hål i botten. En typ av flätat nät som är till för att klä in dammkanter har legat några år i förrådet och fick i stället klä in baljornas kanter. Jag har en förhoppning om att mossa snabbt kommer att få fäste i nätet så det blir en mjuk grön kant som omger växtern...