Det var en gång...

Jag har nog nämnt någon gång att min trädgård är inte planerad, den har till största delen växt fram runt gångar som anlades för att mina barn skulle ha spännande ställen att leka på. Nya gångar dyker upp lite då och då, men nu är det jag som leker.
Vill ni följa med på en tur?

Nedanför trädgårdstrappan står man under en uppstammad gulbladig smällspirea. Kryddgårdens buxbomshäck skymtar i vänstra hörnet och rakt fram har vi romantikrabatten. Går vi till ner till vänster och rundar det döende ullvidet kommer vi till ingången till den upphöjda avsatsen.

Här kan man gå in och sätta sig under linden. Denna avsats är det framskridna planer på att stensätta men det kommer nog inte att bli av i år. Bakom stolarna finns ett trappsteg som leder vidare ner i trädgården.

I romantikrabatten blommar just nu bondpionen, aklejor i alla färger och en röd stjärnflocka. I sista stund kom jag ihåg att stjälpa en gles järnkorg över pionen vilket är ett fantastiskt bra stöd.

Men vi går tillbaka och tar gången längs med den nya muren. Vrider jag kameran lite åt höger syns komposten vilket är anledningen till att en bokhäck så småningom ska planteras uppe längs murkanten.
Rosen som blommar för fullt är Poppius. En ytterst taggig men åh, vilken bra ros. Inga blad som hänger och inga grenar som torkar bort och tillräckligt hög för att rådjuren inte ska nå upp.
Längst bort till höger skymtar gullregnet som börjar blomma så smått nu. Nedanför finns samlingen med blandade tulpaner men nu börjar nävorna och daggkåpan växa till sig och döljer de fula tulpanbladen. Vi svänger till vänster och går längs med tomtgränsen.

Den här vägen går vi inte så ofta i vanliga fall men snart kommer den att bli upptrampad eftersom en jättestor doftschersmin står beredd att slå ut massor av knoppar. Vi kommer fram till linden och med ryggen mot det lilla trappsteget kan vi välja att gå rakt fram till en liten bänk i det vi kallar japanhörnet.

Men vi går till vänster i stället för att kolla hur långt aklejrutorna har kommit vid min älskade harv.

Inte speciellt långt visar det sig och vi fortsätter ner mot skogen i stället. Innan vi går in under Prunus mackii, 'Kungen' kallad, slänger vi ett öga längs med halvmånerabatten. Grönt och frodigt men inget direkt uppseendeväckande än.

Nere på plan mark hamnar vi framför ormbunksrabatten med mossmattan bakom. Alldeles nyklippt ser den väldigt skräpig ut av alla vitsippsrester men snart nog blir den helt mjuk och len igen.
Går man ut på den och sen slår sig fram genom en samling med vilda ormbunkar till vänster så har man en liten öppning ut till skogen och fuktängen.

Men vi följer ormbunksrabatten åt vänster i stället och går längs med rhododendronrabatten.

Den slutar vid korkträdet (Phellodendron amurense) och vänder vi oss om och tittar har vi bland annat passerat en ullungrönn (Sorbus doodong), en strimlönn (Acer pensylvanicum) och Magnolia kobus.

Nu har vi kommit ungefär halvvägs genom trädgården. Fåglarna kvittrar som galningar och det prasslar lite här och där av smådjur men framför allt viner det i luften av en miljon mygg. Härifrån kan vi fortsätta in i grönskan men då behövs nog en rejäl röjning först så vi tar genvägen genom halvmånen och kommer tillbaka till stolarna och kaffekoppen under linden i stället. 

Tack för att ni ville följa med på turen.