söndag 31 augusti 2014

Vy Två

Jag fortsätter att försöka vidga mina vyer och snygga upp dem lite allmänt. Den här gången längst ner i trädgården är en riktig vårfavorit med tjockt vitsippstäcke under späd grönska. När grönskan tätnar blir här mörkt och mossigt men en del blomning som t.ex. jätterams, fotblad och spetsmössa lyser upp en aning.
Nu på höstkanten är det definitivt trädstammarna som har huvudrollen. Till vänster utanför bild så går skogsgränsen med bl.a. en stor aldunge, vilket gör att alla mina små träd böjer sig åt höger - mot ljuset. Nu har jag ryckt upp alla gamla stödstolpar, slagit ner nya och försökt räta upp stammarna på nytt. Det är bara glanskörsbäret längst till höger som får växa fritt nu. Vidare längs gången står en virginigahägg som jag stammat upp rejält, en amerikansk strimlönn, en ullungrönn och rakt fram ett okänt träd som jag fått i present en gång i tiden. Man kan också skymta kungen av mina träd: den gulbarkiga häggen. I rabattkanten till vänster syns en tanig sammetshortensia och lite längre bort en grön massa som är en japansk magnolia (M. kobus) på väg att ta över hela gången. Den har nu beskurits ordentligt vilket verkligen öppnade upp hela vyn.



Glanskörsbär och amerikansk strimlönn: Prunus serrula och Acer pensylvanicum


Stormhatt med sina små lustiga fåglar och hitflyttad frösådd - veronica?


En storfavorit hos mig: vingad benved (Euonymus alatus) och blommande sammetshortensia. 
Trädet bakom är ett frösått sibiriskt korkträd (Phellodendron amurense).


Trolldruva och vitlysing.



Jag har även gjort den lilla genvägen mot dammen tydligare genom att gräva ner några trästockar och fylla upp med tegelkross. Och plötsligt öppnar sig en ny vy att ta tag i.  Vad ser man här (!?): gamla arbetshinkar, risiga irisblad, tomma baljor och plastkanten i dammen.... här krävs krafttag!


tisdag 26 augusti 2014

Vy Ett


72 träd - stora och små - har jag räknat till i min trädgård, vilket gör den ganska så mörk och blomfattig. Detta innebär att komponera rabatter här är en lek med bladfärger och -former, och eftersom buskarna och träden börjar bli stora så får även grenverk och stammar vara med i leken. Blommor är en bonus och ofta är eventuella frukter nästan viktigare, i alla fall på träden och buskarna.  

Roligast är ändå att leka med vyer och gångar tycker jag. Att klippa bort och lyfta fram grenar, försöka få ett flyt i ljusa och mörka partier och hitta det lilla extra som fångar ögat. Helst ska man vilja stanna till och betrakta utsikten en stund för att sedan lockas vidare längs med en vacker gång.

Den här vyn (min favorit just nu) med insektsträdet i centrum ser man från dammen nu. Ginnalalönnens grenar spretar lite hur som helst längst till vänster, bakom en rugge med lila, nu överblommad kransveronica. Bredvid står limefärgad Hosta 'Sum & Substance' och till höger om den en nyplanterad smällspirea 'Amber Jubilee' (Physocarpus opulifolius). Den ska bli ca 1,5 m hög med bronsfärgat bladverk. De yttersta bladen är nu limefärgade och matchar både hostan och perukbusken man ser i förgrunden perfekt. Den tjocka trädstammen tillhör en ullungrönn och längst till höger skymtar en buskmagnolia (M.sieboldii). 


En som jag envist försökt få att trivas i denna vy är mörkbladigt höstsilverax 'Brunette' men än så länge så vill det inte ta sig. Jag tror jag ska pröva med några rödskimrande alunrot, kanske som en 'ögonfångare' vid hostagången (som går precis bakom planteringen). Som sagt, det är kul att leka....


Brokbladig rams, Polygonatum odoratum 'Variegatum' och den nya smällspirean 'Amber Jubilee'

Hosta 'Sum & Substance' och 'Pilgrim'


I ginnalalönnen blommar clematis 'Black Prince' och under sitter den lilla rödhaken och väntar på att jag ska gräva fram insekter till honom. Han börjar bli bortskämd!





måndag 11 augusti 2014

En gång....

Det har alltid varit besvärligt att hålla snyggt i den så kallade gula rabatten. Stora hostor med mängder av sniglar. Många självsådder som lupiner, blågull, ruta och den alltid närvarande spanska körveln, och dessutom sorkbo under den stora cypressen. Jag är rätt trött på den rabatten och inte blir det lättare av att min lilla smala underhållsgång går mellan taggaralians grenar. Sönderriven och svettig kommer man ut på andra sidan och vet att det är snart dags igen.

I helgen beslöt jag mig för att äntligen såga ner det gamla, sjuka och skadade äppelträdet. När det var gjort så öppnade sig en glugg längst ner i lövsalen... och då såg jag det! Med några 'enkla grepp' så får jag en ny huvudgång. Två rabatter med en bred gång är definitivt lättare att hålla snygga och så får jag kanske bukt med lite utav självsådderna.

Före - med smal trång gång som tar av till vänster mellan aralians taggiga stammar, äppelträdet stod i öppningen rakt fram.

Efter - med bred gång som fortsätter ner mot rhododendronbuskaget.

Några stora hostor är delade/flyttade. Iris, dagliljor och en brokig fortsythia som skymtar längst fram är uppgrävda, och alla lupiner, körvlar och annat skrafs är väck.
Hmm, jag tror det får bli en gräsgång... eller ja, mossgång kanske ligger närmare sanningen.

Under tiden - min lille smarte kompis som vet när det vankas mask, sniglarna fnyser han åt...


onsdag 6 augusti 2014

På gång in i dimman

Egentligen ville jag bara ha en upptrampad jordstig på högra sidan om dammen, den så kallade underhållsstigen, som vi använder då vi ser till dammens elektriska inslag såsom pump och belysning. Men efter ett tag så upptäckte vi hur ofta stigen användes, och framför allt hur lerig den blev efter skyfallen, så lite snabbt samlade vi ihop överblivna stolpar från husbygget, några rundlar jag har haft liggande som krukunderlag i rabatterna och en bunke överbliven tegelkross. Ner med allt i jorden... och visst blev det lite charmigt?! Stigen ska kantas av hostor, ormbunkar och annat frodigt, så den kommer förhoppningsvis inte att synas utan bara skymtas.... och vår fula 'bra att ha'-hörna krympte ytterligare något. Bara en så'n sak kan glädja mig rejält. 

En annan sak som gläder mig är min födelsedagspresent. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till rökmaskinen först, men nu kan jag knappt slita mig från åsynen av dimman som rullar fram över vattenytan. 



  Det är rent hypnotiskt!


lördag 2 augusti 2014

Det går ner och det går upp

Tidig morgon vaknar jag och tittar ut.... åh, så fint det är med solen strilandes genom skogsdungen. Jag slänger på mig en tröja över pyjamasen, sticker fötterna i flip-floppsen och med kaffekoppen i högsta hugg går jag ut på morgonrundan.


Efter bara några steg ställer jag ifrån mig koppen och greppar den allerstädes närvarande snigelsaxen. Sen börjar det....!!!
Årets snigelinvasion har varit helt makalös. Vi räknar inte längre antalet klippta i styck utan i kilo - ca 1 kilo om dagen är vi uppe i - minst! Och visst syns invasionen i trädgården. En del hostor har 1 styck blad i stället för de normala 15, salvia finns inte längre i trädgården och kryddgården gapar eländigt tom.

Efter en halvtimmes klippande har jag tagit mig längst ner i trädgården och väl där får jag vända tillbaka efter gummistövlarna och starta sork- och mullvadstrampet. Får man in en dåre till mullvad som tror att ljudskrämmorna är till för att skrämmas bort och att rötter inte hör hemma i deras jordiga värld, så blir varje morgon en chock. Den fräser upp marktäckande spetsmössor, vivor och daggkåpor som om det gällde livet, och gångarna försvinner in under stora träd och buskar som slokar betänkligt med bladen. Mullvadssaxar fyller de med ny jord och doftkulor undviker de genom att gräva sig en ny gång bredvid. Jävla djur, rent ut sagt!!

Efter ytterligare en svettig halvtimme slänger jag sax och gummistövlar, sveper det kalla kaffet och går svärandes upp till K och förklarar att röjsågen ska fram, nu skiter jag i detta!!!
Han, den tålmodige  (som hört det förr) häller upp en ny kopp till mig och säger att 'han ser ingen skillnad, trädgården är ju lika frodig som förr.'
'Från altanen ja', muttrar jag surt och går ut och sätter mig i solstolen.


Och minsann, där tinar jag så sakta upp. Chokladblomman doftar, humlorna surrar i bolltisteln och fåglarna kvittrar. Ja, den kanske får vara kvar ett tag till - trädgården. Jag behöver inte hostor med 15 blad och inte salvia heller. Jag kan nöja mig med det illaluktande läkesilveraxet, alpklematisen som bildat en egen båge mellan den sjuka kornellen och taggaralian, dahlior och jätteormrot framför silvrigt ullvide och några få överlevande rudbeckior och hostor.




Sen kan jag se fram emot en lång blomning av sammetshortensia med ruta och en smaskig skörd av vindruvor. Ja, se nu steg det igen  - humöret.   :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...