Lottas Lund

Vissa morgnar.... Idag vaknade jag långt innan klockan ringde och gick för att hämta en kopp kaffe. Genom ett fönster på väg mot köket ser jag ett rådjur precis innan för vår tomtgräns. Jag kastar på mig min illblå morgonrock, och med en av sönernas jättestora flipfloppar på fötterna och en kvast i högsta hugg slänger jag upp altandörren och skriker 'din jävel, jag ser dig nog' och galopperar iväg över gräset. Jag såg aldrig var djuret tog sig ut men på min patrullrunda längs gränsen fick jag en pratstund med en brett leende granne. -Du är uppe och i farten tidigt, ser jag! Jag viftade lite med kvasten och mumlade något om skyddsjakt. Sen fick jag lugna nerverna med en fotorunda. Vissa mornar... ...är vackrare än andra... ...och nu är det dags att köra till jobbet. Jag lovar, vågar sig besten ut framför Volvon....

Liljor, nävor, luktärter, dagliljor, astilbe, sallat, rädisor, rosknoppar och broccoli. Nej, det är inte något jag har haft under huvudkudden eller i en krans runt huvudet i helgen. Detta är vad som stod på rådjursmenyn på midommarafton då vi inte var hemma och kunde bjuda motstånd. När jag gick runt igår och svor över deras skövlingar så råkade jag titta över grannens häck och där står dom och stampar otåligt .. antagligen i väntan på att jag ska åka iväg så de kan skutta över och fortsätta kalaset. Eller skutta över förresten... ingen av oss som begriper hur de bär sig åt för att komma över våra 2-2,5 m höga barrikader. Yngsta sonen A tror att de strålas ner från yttre rymden, D den äldre tror de har ett sinne som inte längre vi människor kan utnyttja vilket gör att de kan 'gå genom väggar', medan K tror att de lägger sig platta på marken och ålar sig in. Själv fortsätter jag att spinna mitt nät runt trädgården som en girig spindel och hoppas på fångst en vacker dag.

Buxbom ska klippas vid midsommar har jag hört från kloka förstå-sig-påare. Jag lyder och plockar fram verktygen för att ge mina små buskar en frisering. Första klotet går bra. Vid det andra råkar jag trampa runt bland de få bladen kattmynta som finns kvar och Sune kommer som ett skott och breder ut sig med den yviga svansen rakt in i klotet jag ska klippa. Han skulle också behöva en omgång med saxen men det är det värsta han vet. När tovorna ska redas ut är vi tre stycken som samlas runt den stackars katten. A håller fast, jag klipper och D matar honom med godisbitar. Idag får han dock vara ifred och eftersom det alltid är lika fascinerande att studera en mästare i aktion slår jag mig ner bredvid honom för en lektion i konsten att njuta av växter.                                      Nån som fyller på min matskål?                                                                                 Nähä - falsklarm igen! På andra sidan gången finns min buxbomshöna. Det är en ganska ga

Min dröm är att det ska finnas lite mer svårupptäckta växter i min trädgård. En del ska man behöva jobba lite för att få syn på. Om man är beredd att böja på sig lite eller titta upp då och då så kanske man får syn på en vacker blomma eller något extra fint bladverk. I kväll var jag på jakt efter vitt. Vill man se närmare på rosen Polstjärnan får man snällt lägga sig ner på altangolvet, eller gå ner från altanen och klättra in i katsuran för det är där denna rosen klättrar. Hukar man sig bakom grannens häck får man uppleva rosen 'Blanc Double de Coubert'. Vilken doft!!! Den konkurrerar om utrymmet med två gigantiska schersminer och en enorm Rosa multiflora . Jag litar på att 'Blanca' kan hålla dem stången för jag vill inte gärna flytta den taggiga madamen. Ännu mer besvärligt är det att få syn på  Podophyllum hexandrum , fotbladens blomma. Den hänger under de ganska så stora bladen och ofta nickar de också så man får riktigt böja knäna här... men det är det värt!

Jag sliter mitt hår!!! Underplanteringen till detta lilla fina träd, en Acer palmatum 'Simon Louis Fréres', ger mig huvudbry. Det är en liten kameleont som skiftar färg hej vilt hela säsongen och hittills har alla växter jag försökt använda som marktäckare skärt sig vid ett eller annat tillfälle. Mörkt grön hosta hade fel grön färg och mörkbladig alunrot var för röd.  I år har jag försökt med grå hosta vilket har varit väldigt fult hittills och jag blir bara sååå trött på att gräva upp allt runt det lilla trädet IGEN!!! Kanske är det dags för stensättning... det kan väl aldrig bli fel? Trädets skiftningar från ovan vänster:  april, maj, juni, juli, augusti, september. Även denna hosta är en utmaning. Jag har inget i trädgården som kan plocka upp denna ...vaniljpuddingfärg??!!!! Den gör sig nog bäst helt ensam i ett avlägset hörn.