Min sorkjägare

-


...inte konstigt att jag har problem, eller?!!


Kommentarer

  1. Carina8 januari 2013 kl. 22:10

    Snygg sorkjägare...lite mer än långhårig än min...

    SvaraRadera
  2. Helena8 januari 2013 kl. 22:18

    Så fin ett duktig jägare det är jag säker på :-)Jag har ju bara en skatjägare men det är inte så dumt heller.
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  3. Sabelhagens Olivlund9 januari 2013 kl. 07:43

    Åååå vilken sötnos!!
    Ha en fin onsdag.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Anonym9 januari 2013 kl. 09:15

    Hihi.. sötaste Sune! :D Förstår att det är lite under hans värdighet att jaga sork.. ;)
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Skogseva9 januari 2013 kl. 11:49

    Nu har jag läst ikapp och beundrar återigen ditt sätt att skriva och behandla vårt språk - du är duktig du Lotta! Dina tankar i ditt julinlägg är helt korrekta; från jularna med tindrande barnaögon där klapparna är viktigast till jularna när barnen vuxit upp och maten spelar störst roll. Och till sist kommer då jularna som vi som är äldre firar med färdigskivad skinka som vi äter medan vi tittat på "Kan du vissla Johanna". Nästan i alla fall...
    Vad beträffar sork och mullvad hjälper ingenting! Ingen Sune, inget nedgrävt nät. Det finns bara en lösning - att flytta till en lägenhet! Om inte det alternativet hade varit så hemskt hade jag gjort det för länge sedan för vår trädgård är inte bara totalt full av högar, marken däremellan är ett enda ytligt tunnelsystem för sorkarnas illasinnade färder genom trädgården. Jag tror ärligt talat inte att vi någonsin kommer att få bukt med eländet. Även om våra katter, till skillnad från Sune, är duktiga på att fånga möss har jag aldrig sett dem komma med en sork i munnen. Jag tror att sorkarna är djävulens hantlangare, eller...
    Kram från Eva

    SvaraRadera
  6. Katarinas trädgård9 januari 2013 kl. 17:46

    Jooo, det är jättekonstigt att du har problem...NOT! Sune har faktiskt viktigare saker för sig!
    Ha det bra och god fortsättning!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  7. Suss o Kai11 januari 2013 kl. 21:01

    En sådan söt kisse skulle jag vilja ha Kram Suss

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Den resen gick... ut!

-
Bild
Slutet av januari och våra skymningslampor är tända dygnet runt. Lite dystert med andra ord men jag har en ledig dag och tvätt och moppa golv står på agendan. Jag ska bara ta en tur i trädgården och titta på snödropparna. De lyser som små vita fläckar överallt. Tyvärr är det inte bara snödroppar som lyser vitt i rabatterna. Alla etiketter som sticker upp är fruktansvärt fult och ärligt talat inte helt nödvändiga.  Jag beslutar mig för att plastsanera trädgården och lägger alla etiketterna i en låda med fack där varje rabatt får ett eget fack. De enda etiketter jag vill ha kvar är namnetiketter för t.ex klematis eller som på bilden, rhododendron, och här testar jag en zinketikett med en vatten- och UV-säker penna.  När jag krafsar runt efter etiketterna ser jag mängder av små snigelbarn. Jag upptäcker en hel snigelbarnkammare vid mina frösådda trädgårdsnejlikor. De ska blomma för första gången i år men nu är de halvt uppätna och plötsligt är jag i full gång med att ...
Läs mer

Det var en gång...

-
Bild
Gräsklippning är ett stundom hett debattämne i vår trädgård. Här finns en labyrint av gångar och ibland tillkommer nya och ibland försvinner de gamla. Oftast är det K som kör klipparen och han är inte alltid med på noterna. Det är rondellkörning, U-svängar och backning som gäller och han kör ofta vilse. Är jag hemma springer jag inte så sällan framför och visar vägen varpå han menar att jag lika gärna kan ta över klippningen... men den går jag ju inte på. Har han själv gett sig iväg och jag inspekterar efteråt så är det alltid någon liten snutt som han missat. När jag påpekar detta så är svaret detsamma: klipp själv! Saken är den att jag avskyr gräsklipparen; en bensinare som ska orka med kottar, kvistar och mullvadshögar. När jag klipper är det handjagaren som gäller och ärligt talat kan jag lika gärna använda kökssaxen där det är som värst. Men jag använder verkligen trädgården och där jag trampar fram ska det finnas gångar. Nog om det! Närmast huset springer vi naturligtvis me...
Läs mer

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

-
Bild
Akebia quinata , fembladig akebia, är en fantastisk klättrare som tagit lång tid på sig att börja blomma men för tredje året i rad glädjer den mig med sina fantastiska blommor. Det ända tråkiga med plantan är det svenska namnet. På engelska kallas den 'chokladvin' vilket låter mycket bättre, eller hur? Akebian räknas som känslig (zon 2) men där den trivs blir den väldigt omfångsrik med rankor upp till 5-6 meter. Här får jag hela tiden ta bort rankor som kommer från basen och kilar iväg längs marken. Det var en utav växterna som fick lite frostskador vid de senaste veckornas köldknäpp. Tack och lov klarade sig både stora och små blomknoppar och endast skottspetsarna svartnade. Akebian är sambyggare med små hanblommorna i klasar och stora ensamma honblommor på samma individ. Frukterna är tydligen spektakulära. De ska se ut som små gurkor och ha en smak av melon, men uppgifterna går isär om det går att få frukter med endast en planta. Enligt de källor som jag anser säkra så kräv...
Läs mer