Lottas Lund

Vi håller på att renovera ena gaveln och även om K gör allt jobb så behöver han väldigt ofta en hantlangare. Jag får konstant springa dit och hålla bräder, flukta, räcka upp verktyg och tappade skruvar mm. mm. Till slut hämtade jag favoritstolen och inredde ett litet hörn där jag kan vila mellan varven. Tror ni det blev positivt bemött??? K kom sprintande runt hörnet direkt: 'Jag bygger fortfarande!! Börja inte plantera redan!!' Tss, som om jag skulle göra något så korkat..(igen). Jag planerar lite bara .... och kanske testar några idéer.   :) Medelhavshörna kanske? - växterna är inköpta redan. Jag har bland annat köpt epazote, barba di frate och vild vitlök. Är det någon som känner till hur man använder dessa örter på ett något mer annorlunda sätt än att klippa ner dem råa i sallader, alternativt steka lätt i olivolja så tar jag gärna emot tips. I övrigt tänker jag mig en liten bänk till örterna (mosaikbelagd) och en stor terracottakruka...

Juni månads favorit är lätt som en plätt. Det måste bli kobakallan som jag fortfarande inte riktigt kan tro ska överleva år efter år hos mig. Det är lika nervöst varje år, men upp kommer den och det blir fler blommor för varje år. Skulle jag av någon anledning bara få ta med mig en enda växt från denna trädgård så blir det nog kobrakallan jag gräver upp. Enligt uppgift är det en kinesisk kobrakalla, Arisaeum ciliatum, planterad för ca 10 år sedan och i år ståtade den med 19!!! blommor. En av dem hade fint besök vid fototillfället. Fler månadsfavoriter hittar du hos Anna Vattenkanna

En kväll så färgades molnen över oss rosa av den nedåtgående solen och i samma stund sveptes trädgården in i ett rosa skimmer. Jag som tänkt att nu är det sista året som bläran får breda ut sig i kryddgården ändrade inställning direkt, och den romantiska rabatten gjorde plötsligt verkligen skäl för sitt namn. Jag är verkligen nöjd med den romantiska rabatten med stensättningen som döljer att en enorm bumling ligger strax under marknivån. Det är bara rosorna som sviker ..... som vanligt!

Min barndoms trädgård. Här firas fortfarande midsommar varje år. Trädgårdsmästarinnan har i över 40 år samlat på sig rosor, pioner, klematis och perenner .... men hennes stolthet är Ängen:  Det går egentligen inte att i bilder beskriva ängen eftersom de övriga sinnesintrycken försvinner.... humlesurret, fjärilsfladdret, småfåglarnas kvitter, igelkottsprassel, smågrodornas skuttande,  dofterna.... till och med korna som man kan höra i hagen bakom träden.... Över 40 år har det tagit att skapa denna äng men nu sköter den sig i stort sett själv. I augusti slås den med lie och är det någon växt som blir för dominant så knipsas dess blommor av tidigare. Eftersom den på våren lyser av olika vårlökar och sippor så räfsas en del av det slagna väck när fröerna väl släppt. Täcket får inte bli för tjockt. *** Men hur underbar denna sommaräng än är så finns det ytterligare en äng i denna trädgård som fullständigt förtrollar mig: krolliljeängen!! De...

Jag har haft tre härliga damer på besök. Anna-Karin från Landet Krokus , Hélena från Bland rosor och bladlöss samt Åsa från Trädgården på Höjden (som visade sig ligga i samma lilla stad som min). De hade haft några intensiva trädgårdsdagar/veckor bakom sig men tog sig ändå runt min trädgård med gott humör och med beröm godkänt för visat intresse -jag är djupt imponerad av deras engagemang!!! När jag sen läste Hélenas perfekta recension: "Lottas trädgård kändes lite vild" så brast både jag och maken i skratt. Spot on, kära Hélena!! Jag har ju faktiskt en liten plätt som jag kallar den vilda.... där livet får sköta sig nästan själv. Här står en buske som jag länge tänkte gräva upp, men nu har jag insett att den hör hemma precis här. Den är för det mesta ful som stryk eftersom den kräver återkommande beskärning för att hålla sig vacker..... hos mig?!!!.... glöm det. Kerria japonica i all sin glans: Visst är den fin bredvid insektsträde...

För tillfället har det japanska hörnet en meditativ effekt på mig så där sitter jag ofta en stund och låter tankarna bara flyta fritt. Jag så himla nöjd med färgerna som finns där just nu. Snart slår de väldigt kycklinggula liljorna ut (som jag skulle flytta men glömde) och jagar upp stämningen, så det gäller att passa på medan läget är lugnt. Jag har sällan sett en tulpan vissna så vackert som Chansonette - ja, Shirley är inte dum hon heller. Nedanför tulpanerna står låga vita aklejor vackert mot Hosta 'Samuraj', och lite längre bort skruvar hostan 'Praying Hands' upp sig. Den sista har bara några år på nacken hos mig men är redan en stor favorit. Pionerna i ena hörnet är desto äldre. De är från en av mina första frösådder. 'Wind Chimes' som jag beställde från Trädgårdsamatörerna. Inte någon pion att direkt yvas över men nostalgin väger över ibland och jag skulle aldrig drömma om att ta bort den. Inte heller humleblomster 'Leonard...