Lottas Lund

Jag fortsätter att försöka vidga mina vyer och snygga upp dem lite allmänt. Den här gången längst ner i trädgården är en riktig vårfavorit med tjockt vitsippstäcke under späd grönska. När grönskan tätnar blir här mörkt och mossigt men en del blomning som t.ex. jätterams, fotblad och spetsmössa lyser upp en aning. Nu på höstkanten är det definitivt trädstammarna som har huvudrollen. Till vänster utanför bild så går skogsgränsen med bl.a. en stor aldunge, vilket gör att alla mina små träd böjer sig åt höger - mot ljuset. Nu har jag ryckt upp alla gamla stödstolpar, slagit ner nya och försökt räta upp stammarna på nytt. Det är bara glanskörsbäret längst till höger som får växa fritt nu. Vidare längs gången står en virginigahägg som jag stammat upp rejält, en amerikansk strimlönn, en ullungrönn och rakt fram ett okänt träd som jag fått i present en gång i tiden. Man kan också skymta kungen av mina träd: den gulbarkiga häggen. I rabattkanten till vänster syns en tanig sammetshortensia och ...

72 träd - stora och små - har jag räknat till i min trädgård, vilket gör den ganska så mörk och blomfattig. Detta innebär att komponera rabatter här är en lek med bladfärger och -former, och eftersom buskarna och träden börjar bli stora så får även grenverk och stammar vara med i leken. Blommor är en bonus och ofta är eventuella frukter nästan viktigare, i alla fall på träden och buskarna.   Roligast är ändå att leka med vyer och gångar tycker jag. Att klippa bort och lyfta fram grenar, försöka få ett flyt i ljusa och mörka partier och hitta det lilla extra som fångar ögat. Helst ska man vilja stanna till och betrakta utsikten en stund för att sedan lockas vidare längs med en vacker gång. Den här vyn (min favorit just nu) med insektsträdet i centrum ser man från dammen nu. Ginnalalönnens grenar spretar lite hur som helst längst till vänster, bakom en rugge med lila, nu överblommad kransveronica. Bredvid står limefärgad  Hosta 'Sum & Substance' och till höger om...

Det har alltid varit besvärligt att hålla snyggt i den så kallade gula rabatten. Stora hostor med mängder av sniglar. Många självsådder som lupiner, blågull, ruta och den alltid närvarande spanska körveln, och dessutom sorkbo under den stora cypressen. Jag är rätt trött på den rabatten och inte blir det lättare av att min lilla smala underhållsgång går mellan taggaralians grenar. Sönderriven och svettig kommer man ut på andra sidan och vet att det är snart dags igen. I helgen beslöt jag mig för att äntligen såga ner det gamla, sjuka och skadade äppelträdet. När det var gjort så öppnade sig en glugg längst ner i lövsalen... och då såg jag det! Med några 'enkla grepp' så får jag en ny huvudgång. Två rabatter med en bred gång är definitivt lättare att hålla snygga och så får jag kanske bukt med lite utav självsådderna. Före - med smal trång gång som tar av till vänster mellan aralians taggiga stammar, äppelträdet stod i öppningen rakt fram. Efter - med bred gång som for...

Egentligen ville jag bara ha en upptrampad jordstig på högra sidan om dammen, den så kallade underhållsstigen, som vi använder då vi ser till dammens elektriska inslag såsom pump och belysning. Men efter ett tag så upptäckte vi hur ofta stigen användes, och framför allt hur lerig den blev efter skyfallen, så lite snabbt samlade vi ihop överblivna stolpar från husbygget, några rundlar jag har haft liggande som krukunderlag i rabatterna och en bunke överbliven tegelkross. Ner med allt i jorden... och visst blev det lite charmigt?! Stigen ska kantas av hostor, ormbunkar och annat frodigt, så den kommer förhoppningsvis inte att synas utan bara skymtas.... och vår fula 'bra att ha'-hörna krympte ytterligare något. Bara en så'n sak kan glädja mig rejält.  En annan sak som gläder mig är min födelsedagspresent. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till rökmaskinen först, men nu kan jag knappt slita mig från åsynen av dimman som rullar fram över vattenytan.  ...

Tidig morgon vaknar jag och tittar ut.... åh, så fint det är med solen strilandes genom skogsdungen. Jag slänger på mig en tröja över pyjamasen, sticker fötterna i flip-floppsen och med kaffekoppen i högsta hugg går jag ut på morgonrundan. Efter bara några steg ställer jag ifrån mig koppen och greppar den allerstädes närvarande snigelsaxen. Sen börjar det....!!! Årets snigelinvasion har varit helt makalös. Vi räknar inte längre antalet klippta i styck utan i kilo - ca 1 kilo om dagen är vi uppe i - minst! Och visst syns invasionen i trädgården. En del hostor har 1 styck blad i stället för de normala 15, salvia finns inte längre i trädgården och kryddgården gapar eländigt tom. Efter en halvtimmes klippande har jag tagit mig längst ner i trädgården och väl där får jag vända tillbaka efter gummistövlarna och starta sork- och mullvadstrampet. Får man in en dåre till mullvad som tror att ljudskrämmorna är till för att skrämmas bort och att rötter inte hör hemma i deras jordiga värld...