Lottas Lund

Men oj, vad har du gjort? utbrast K när han såg min nyanlagda gång. 'Har du inte lagt sand under? Det ser lite ojämnt ut. Du vet att ligger trästolparna direkt i jorden så håller de inte så länge. Kan man verkligen gå på dem när de är så ojämna? Varför har du hoppat över en bit här... jaså, en rot, ska du inte kapa den?... det ser lite konstigt ut med ett glapp sådär. Sen visade jag detta fotot för min äldsta son. Var är det taget någonstans? ....nähä, i trädgården? det ser ju ut som i en djungel någonstans.... Snyggt jobbat, morsan! Jag vet att man inte ska skryta men visst är han lyckad? Ja, sonen då förstås, mannen är ju helt misslyckad! Detta är den första träbelagda etappen på gången som går runt lövsalens stora rabatt.  Rabatten vill jag inte ens fotografera eftersom den är uppbyggd av huvudsakligen olika hostor och i år har de blivit mycket hårt åtgångna av snigeldjävlarna. Till och med det giftiga kermesbäret har de varit på. Halvvägs in i stammen sen dog de...

Till slut insåg jag att det inte funkade längre. Den illande blå hortensian 'Endless summer' i min japanska rabatt har varit ett irritationsmoment de senaste åren. Inga bekymmer innan blomning och helt fantastisk när blommorna börjar vissna i läckert lila - men nu!!! Övriga växter går i rosa och vitt men syns de??? Nej, det enda man ser är detta blåa monster som dessutom trivs förträffligt och vräker sig överallt. Så när jag fick frågan om jag ville ha en vit trädpion som ägaren var tvungen att ta bort så greppade jag spaden direkt. Här ska trädpionen stå! Först tänkte jag slänga monstret på komposten men jag har jättesvårt för att kasta stora, fina växter så först släpade jag runt den i hela trädgården. ... och minsann, plötsligt hittade jag platsen! Under den stora boken där det är svårt att få gräs att etablera sig och där vi i vanliga fall har en hängmatta. Jag lämnade plats för hängmattan och grävde ett jätte-hål en bit ut så nu kan man gunga i skydd av hortensian....

Vackra sensommar! Lite kyligare luft, mängder med insekter och kameramotiv i överflöd.  En tur i trädgården är en ren njutning....

Just nu är trädgården som allra tråkigast. Blomställningar som regnat samman i grå, mögliga bollar och vissna fröställningar som ligger huller om buller i rabatterna och tvärs över gångar. Många träd och buskar behöver beskäras och klängväxter bindas upp, och dessutom märks nu vad som skulle blommat men i stället har blivit snigelmat. Rudbeckior, stäppsalvia, temyntor och muskatellsalvia saknar jag mest av allt men även funkior som med sitt bladverk fyller upp i rabatterna har blivit hårt åtgångna och riddarsporre och stormhatt kan jag inte ens hitta bladverk av.  När det känns som allra värst och jag inte ens orkar börja rensa i röran tar jag på skygglapparna och fokuserar bara på det bästa. Av någon anledning känns det lite lättare då och med ett nytt kameraobjektiv kan rensning och beskärning få vänta ett bra tag till.

På min 'bucket-list' kan jag bocka av rumphasning nerför Ayers Rock, fastklamring vid något slags barrträd vid Grand Canyon,  baklängeskrypning nerför en hög, brant pyramid i Mexico och den värsta av alla.... vinglat upp- och nerför ett gigantiskt norskt berg till Preikestolen.  Jag är ju höjdrädd!  Så hur kommer det sig att jag nu syns på denna bilden? Krypandes längs kanten på en bergsstig (i 37 graders värme) med räcken som i mina kritiska ögon ser minst sagt opålitliga ut?  Jo, mitt resesällskap lovade mig att det var här de vackra citrusträden och olivlundarna fanns. Med K hojtandes bakom mig att 'ser du så många citroner' kunde jag bara muttra till svar 'nej, men en j--a massa myror' och hoppas att pärsen snart skulle vara över.  Visst är Italien vackert, speciellt här vid Cinque Terre och speciellt såhär i efterhand när jag kan njuta av utsikten från K's bilder. (Men oj vad skönt det är att vara hemma i mitt platta, svala Skåne.) ...

Vi anlade damm förra året och nu känns det som läge för en liten 'hur blev det'-koll.  (Länkarna till förra årets bygge om man blir lite nyfiken på hur det gick till:   del 1 ,  del 2 ,  del 3 .) Irisrabatten som jag grävde ut längst ner kan jag säga blev en aning misslyckad. Irisarna trivs nog men så gör även sniglarna så därför ser det lite glest ut där minst sagt. Men nu är jag medveten om sniglarnas böjelse och nästa år kan jag vara snabbare på hugget.  Sumpzonen hamnade ju tyvärr utanför dammen med en ganska så hög barriär mellan. Där börjar växa mossa som jag ville men jag önskade att det hade gått lite fortare då det svarta plastnätet är inte direkt min favorit.  Däremot är jag positivt överraskad hur många växter som etablerat sig längs den höga dammkanten längs med slipersen. En hel del ormbunkar, en akleja och lite penningblad har själva hittat hit. Jag har tryckt in skivor av torv mellan duken och slipersen för att underlätta etablerin...