Lottas Lund

En dag hösten 2015 fick jag bara nog av vår gamla syrenberså. Planterad 20 år tidigare och vildvuxen sen 10 år tillbaka och ett riktigt herkulesarbete att gräva upp.... jag beslöt rätt snabbt att spara hälften som en halvrund skyddande häck mot norr. Den södra halvan som jag spettade upp hade spridit sig ner i slänten och där stortrivdes kirskål, revsmörblommor, vintergröna och ekorrsådda plantor från den stora hasselbusken som står i tomtgränsen. Här grävde jag ner mängder med allium och påskliljor och några stora ruggar med dagliljor. Plantor som tål att grävas upp igen och ersättas med något annat om det inte funkar. Hela förra sommaren höll jag på att rensa bort vartenda litet kirsblad som vågade visa sig och det gav faktiskt resultat. Dock visade det sig i år att anagrambräckan också gillade stället. Mycket finare än kirskålen men minst lika mycket att rensa bort. Till höger på bilden kan man skymta något som ser ut som en torr gräsmatta. Det är den igenväxta gatstensrunde...

När taggaralians blommor trillar till marken så rusar jag alltid dit och plockar höstens sista bukett. Oftast hamnar de i en låg järngryta vid entrén och om frosten lägger sig på dem så blir det en helt sagolik effekt. I år fick de följa med in, tillsammans med några av trädgårdens sista blommor och det blev en riktigt romantisk bukett.

Miscanthus är kanske vackrast i ensam majstät men denna står bredvid blodormrot 'Firetail', redo att blomma med sina fjäderlika blommor som matchar ormrotens perfekt. Hakonegräsen får stå nästan ensamma vid dammkanten och sakta breda ut sig. Den ena helgrön och den andra med smala gulvita ränder. Lite självsådda ormbunkar bredvid dem stör inte nämnvärt men i ska rensas bort vid höststädningen. Ofta faller jag för gräsplantor då de säljs med epitetet 'höstfägring' i namnlösa sorter. Detta är kanske japansk starr 'Ice dance' och fågelstarr men säker kan jag inte vara. Fina i höstrabatten tillsammans med alunrot och nävor, lite rost och en och annan buxbom. Elefantmiscanthus 'Lottum' står verkligen i ensam majstät men klarar inte av det. Rätt så nyplanterat visar den upp sina smala, risiga ben och behöver en låg liten buske som stöd. En liten rosablommande amerikansk syren tror jag kommer att bli perfekt - i alla fall om inte gräs...

Just nu i trädgården är det höstplantering som gäller. När butikerna är fyllda med lökar och växter till reapriser så blir det lätt några spontanköp. Jag misstänker att jag inte är ensam om att gräva planteringshål till ett gäng lökar bara för att upptäcka att jag redan satte lökar där för någon månad sen. Det är så det uppstår spännande kombinationer till våren! Det finns fortfarande några växter som envist blommar vidare. Blodormroten 'Blackfield' vilar sig mot hjärtastern 'Little Carlow'. Bägge är fyndköp från förra hösten och bägge har tagit för sig rejält. Jag gillar dem skarpt!  En och annan näva och det underbara slingerhjärtat håller sig också fina i den milda hösten. Slingerhjärtat är en frösådd planta med rätt många år på nacken nu och de första åren stod den i kruka som jag släpade in i växthuset varje höst. De senaste åren har den fått vara ute året om med lite extra löv över sig och trivs ypperligt med detta arrangemang.  Höstkrukan v...

Under besöket hos mina föräldrar igår så upptäcktes det att vi saknade en speciell ost till efterrätten. Min mamma och jag gav oss iväg för att köpa osten och eftersom affären inte ligger sååå långt från Åbergs Trädgård så gjorde vi en liten avstickare dit på hemvägen. Ojojoj! Här väntade ett japanskt olvon 'Mariesii' som jag länge haft på önskelistan. Revsugan 'Sparkle' föll jag för direkt. Även en rosa ormrot och en skuggnepeta med väldigt vacker höstfärg fick åka med i korgen. Utanför butiken hängde en korgampel fylld med sedum. Jag var bara tvungen att fixa något liknande hemma. Japansk kärleksört, krypkotula och lite vitmossa inhandlades för att bo i min ampel... och en liten alunrot i matchande färger som ska få en plats i rabatten under ampeln. Vidare kände jag behov av praktgulplister och brokbladig skuggröna. Idag har allt planterats och jag är såå nöjd med både mina spontanköp och min lilla höst ampel. För visst är det höst trots att vitsipp...

Katsuran, Cercidiphyllum japonicum, slänger nu sina blad på marken och fyller omgivningen med doften av pepparkaka. Jag planterade ett av mina träd för många år sedan och såg framför mig hur jag varje höst rullade runt i drivor av kakdoftande blad. Så mycket rullande vet jag inte om det blivit men varje dag kramar jag en näve blad och ser fram emot julbaket. Trädet är ganska gammalt. Det stod vid mitt föräldrahem först, stort och ståtligt, men kapades ner och flyttades hit när huset såldes. En chansning som gick hem då det tog sig fint och är numera återigen ett stort flerstammigt träd. Genom åren har jag stammat upp det för att kunna få plats med både entrégång och altan under det, och på senare år har en klätterhortensia hittat fram till stammen och börjat klättra. Mitt andra träd står mer skyddat och behåller sina blad två, tre veckor längre. Det var ett spontanköp på rea och trots att jag egentligen inte har plats för en katsura till så grävdes den ner i backen, och än har ...

Konvaljbuske, Clethra alnifolia , är nu på sluttampen av sin blomning. En del grenar hänger ut över gången som går förbi dammen och får mig ofelbart att stanna till och sticka näsan i blommorna.  Det är inte någon speciellt vacker buske. Det är en surjordsväxt som trivs i fuktig jord i sol eller halvskugga. Hos mig växer den meterhög, med långa, tunna grenar som, nedtyngda av blommorna, vinglar iväg åt alla håll. Ett antal bambupinnar behövs för att hålla ihop den och få upp blommorna i dofthöjd men förhoppningsvis blir den lite stabilare med åldern och, ärligt talat, doftar man som en konvaljbuske så får man se ut precis hur som helst!

... äppel-, mandarin-, apelsin-, ingefärs-, grapefrukt-, marockansk-, krus- och så vidare.  Jag är myntafrälst och snubblar jag över någon sort jag inte har sen tidigare så slår jag till direkt.  Mina modersplantor är planterade i zinkhinkar och baljor (jag måste köpa några fler till nästa år) och på våren krafsar jag upp några tuvor av favoriterna och sätter dem nära till hands. En ampel med jordgubbsmynta vid gången är ett måste liksom en kruka taschkent-mynta på altanen till tekoppen.  Årets inköp blev en ensam planta med handskriven lapp som jag inte kunde motstå på en plantskola. Fjärilsmynta stod det på lappen. Jag har sen dess inte hittat sorten någon annanstans så det kanske är en väldigt unik planta jag snubblade över! :) Ett par myntor har jag faktiskt lyckats ta död på men de flesta tål vinterförvaringen i kallväxthuset. De får stå kvar i sina krukor och sätts ner i jordbingarna med höstlöv som isolering. Doften som slår emot en när man öppnar dö...