Den svaga länken

Vi (läs jag) har i flera år pratat om att det är hög tid att ta bort vår gamla hemska betongtrappa. 

Eftersom jag har hjälp av tre män i sina bästa år när det gäller tyngre saker så har jag sett fram emot hur de trollar bort den gamla trappan, trollar dit en ny och sen kommer jag in och planterar lite fint. HA!

Fredag kväll och K kommer hem och säger att han hyrt en bilningsmaskin samt förvarnat A och D att han behöver hjälp. Perfekt!

På lördagsmorgonen spatserar jag ut i solskenet och tittar på vitsippor och planterar lite penséer medan jag hör hur maskinen dras igång. 

Det dröjer inte länge förrän de kommer och undrar var de ska lägga de stora naturstenarna de bilar fram. 

"Åh så fint, de kan jag gräva ner i slänten. Jag ska bara dela några av perennerna som växer där. Lägg stenarna åt sidan så hämtar jag dem efterhand och gräver ner dem." 

En halvtimme senare då jag burit 100 stenar till slänten undrar de var de ska göra av gruset. 

"Gruset? Ja, det skulle vi kunna lägga under lärken och kanske plantera lökar och så ängsblommor i. Jag ska bara flytta de två komposterna som står där."

Medan männen fikar så flyttar jag de två fulla (!!) komposterna och sen går jag in för att fika jag också.

En kopp kaffe senare undrar K om han verkligen ska lägga all grus under lärken. "Det blir jätte-mycket!"

"Oj då! Ja, jag hade ju tänkt lägga grus runt odlingskragarna så småningom. Lägg en kärra till under lärken så gräver jag bort den gamla grässvålen under tiden"

En kör bilningsmaskinen, en skyfflar och en rullar bort. Den fjärde- den svaga länken -delar perenner, gräver ner sten, flyttar komposter, räfsar grenar från gräsmattan, gräver grässvål, trampar till jord och vacklar sen in och lägger sig raklång i soffan.
När K kom in och undrade var jag ville ha de stora stenbumlingarna från trappans botten orkade jag bara viska lite svagt: "Trolla!"