Kura skymning

När jag hör uttrycket 'kura skymning', vilket inte är speciellt ofta, så dyker ett barndomsminne upp. Det är jag och min syster som sitter hopkurade under en filt i mormors finsoffa och lyssnar på radio. Det var en följetong av barnboken 'Det blåser på månen' och den var makalöst spännande. Jag tror inte det var på hösten och jag tror inte det var i skymningen men känslan är densamma. Att sitta stilla en stund och bara vara. Drömma sig bort i den egna fantasin eller i andras och med en enda regel enligt mig: inga lampor ska vara tända. Nu börjar den korta perioden då jag kan komma hem från jobbet och utebelysningen har tänts men det är fortfarande så ljust ute att det egentligen inte behövs, dvs skymning. Sen några år tillbaka har jag föresatt mig att kura skymning så ofta jag bara kan. Ner i bästa favortifåtöljen, fötterna på en pall och något gott att dricka. Ingen läsande på dator, mobil eller i en bok är tillåten och som sagt, inget ljus. Utsikten blir desto vikti...