Lottas Lund

Rosa har aldrig varit min favoritfärg - men man kan väl ändra sig. Rosa nunneört av sorten Beth Evans har passerat mitt kritiska öga.                  Liksom strimmigt jättegröe, Glyceria maxima Variegata. Hur jag sen tänkte när jag planterade detta gräs bredvid ett liten tanigt träd på 1,5 meter kan jag inte förklara. Enligt beskrivningen bildar det jättebestånd med strån på upp till tre meter. Här är ytterligare en rosa skönhet som jag inte hade tackat nej till. Denna helleborus och ett flertal liknande ruggar står längs husväggen hos vänner till oss. Tyvärr håller ägarinnan falkögat på mig annars hade spaden snabbt kommit fram. 'Du har fått så många, och de bara dör hos dig ändå', säger hon när jag tigger. ...och tyvärr har hon rätt. Men visst hade den gjort sig fint i min rosa samling?

Mitt recept på en lyckad söndag: Man börjar med att besöka en festival. Julrosfestivalen på Ulriksdals Trädgård  i Kivik är ett alldeles utmärkt val. Där strosar man runt i en underbar miljö med fantastiska lökmattor... ...njuter av långa rader (samt ett litet hus) med engelska urnor och statyer... ...förförs av ovanliga träd och buskar (framför allt lönnar) i plantskolan...och bedåras av julrosor....  ...i massor...  ...den ena vackrare än den andra.  Efter åhhandet och aahhhandet och diverse inköp tar man bilen ner till havet,  tittar på fiskegubbarna och gratulerar varandra till att man inte har detta som sin hobby. Avslutningsvis går man och lyssnar på en föreläsning. Den vi besökte anordnades av  Kiviks Esperöd Arboretet  och där berättade Kenneth Lorenzon om växter av det mer ovanliga slaget som man sedan kunde inhandla. Jag är just nu på jakt efter tåliga lundväxter gjorde...

Petunian 'Mystic Phantom' inhandlades som stickling på mässan Skånsk Trädgård tidigare i år och nu har den första blomman slagit ut. Jag är överförtjust!

Innan stormen bröt ut på allvar i förmiddags gick jag en trädgårdsrunda. Ren lycka, även om både jag och kameran blev lite fuktiga. (krokus, trollhassel, ormhassel, körsbärskornell, ormhassel, tibast) Kejsarolvonet är som absolut vackrast precis innan blommorna öppnar sig helt. Synd bara att man måste stå på en smal remsa tryckt mot husväggen för att se blomman. Han absolut vägrar att vrida sina blomknoppar ut mot gången.

Säg blågult och jag tänker svenskt. Just nu är min trädgård mycket blå-gul - men svensk? Den lite uppkäftige dubbla snönarcissen 'Rip van Winkle' är en form av Narcissus minor var. pumilus och härstammar från Pyreneerna. Namnet 'Rip van Winkle' har den gemensamt med den lata toffelhjälten i den amerikanska författaren Washington Irving's berättelse med samma namn. Iris 'Katherine Hodgkin' är en hybrid mellan Iris winogradowii från Kaukasus och Iris reticulata som växer i Turkiet och Iran. Viola x wittrockiana är korsningar mellan olika violer som först gjordes i England.  Men blåsippan som 'ute i backarna stå' är väl så svenskt det kan bli ... eller? Nej minsann, den svenska står lite längre bort och har bara blad. Dessa knoppar tillhör den ungerska blåsippan Hepatica transsylvanica. Tack och lov för mångfalden. Sen måste jag bara säga att naturen är helt fantastisk, den upphör aldrig att förvåna mig. Jag hade till exemp...

Fina traditioner ska följas, och en utav mina är att köpa en ny liten "Black Lace"-primula som ser ut som nedan. Det är mitt personliga namn på dom, för även om jag tycker de ser likadana ut år från år så heter de aldrig riktigt likadant. Detta år är det en Primula elatior 'Victoriana Gold Lace Black'.  Gamla bildäck blir underbara krukor tycker jag. Jag köpte också en perenn - fick jag veta på etikettens baksida. Den är tålig och planteras gärna tillsammans med primula och penséer i krukor. Okej....men namnet då???  Vårflört??? Nähä, det var visst samlingsnamnet för tåliga perenner som passar till primula och penséer. Jag får väl själv gissa att det är en Tiarella . Kanske en cordifolia eller snarare en wherryi . Men snälla...jag skulle gärna vilja veta vad det är jag köper. Gräset som står bakom är inköpt samtidigt. På etiketten står namnet regnbågsgräs,  Anemanthele lessoniana . Enligt SKUD och faktaböcker heter det fa...

Vi har en familjehemlighet - en djupt förborgad hemlighet som inte kommer fram i ljuset förrän jag är så pass mogen att min fåfänga är borta - om detta nu någonsin händer. Det är våra bröllopsfoton... jag kan beskriva dem för er: Bruden (jag alltså) har på sig en lång svart kappa med uppfälld fuskpälskrage. Nertill sticker det ut små fötter i stampande klackaskor och upptill ser man det lilla huvudet med en mycket framträdande röd näsa (minsann hänger där inte en liten glittrande droppe också?). Håret ligger som en felfönad klump över det högra röda örat och hela intrycket är att bruden har gråtit utan uppehåll i två veckor. Bakom henne hukar brudgummen där han försöker finna skydd för den isande vinden. Han är endast iklädd skjorta och kostym och ser ut som om han har en nära-döden-upplevelse. Bredvid de lyckliga tu står två små studsande barn iklädda färgglada täckjackor och några bröllopsgäster som ser ut som om de gö...