onsdag 26 januari 2011

Glädjespridare

Vinnare!! Pensée-fröer som jag aldrig förr prövat att så har jag nu vunnit hos Cesars trädgård.
En ny erfarenhet för mig som förhoppningsvis resulterar i fantastiska blommor så småningom.
Små saker som glädjer.




I morse sken solen in genom fönstret på de nyss utslagna
forsythia-kvistarna och det blev genast lite vår i vår matsal. 
Små saker som glädjer.




Väntade in ett tåg och hade tid över att ta en sväng in i blomsteraffären. Kommer ut med lite vår i en påse!
Små saker som glädjer.


Planterade mina nya vårblommor i en gammal lerskål.
Med färger som gör mig glad blev det lite vår i vårt vardagsum.
Små saker som glädjer.





Hittade min lilla dammiga, urblekta pappersgroda. Han får stå 
bland pelargonsticklingarna så blev det lite vår i mitt arbetsrum också.
Små saker som glädjer










söndag 23 januari 2011

Min trädgårds historia del 2

Nu är jag på nostalgi-tripp igen.

Denna bild är från 1995.

De första åren lade vi allt vårt krut på att bygga om och till huset, och här står jag uppe på ny altan och fotograferar.
Trädgården var främst till för barnen. Frukt-, bär- och grönsaksodling samt stora och små lekytor var det som gällde. Prydliga rader med jordgubbar, välskötta komposter och en enorm rutschkana dominerar.
Nedanför gungan syns mitt lilla fyrkantiga grönsaksland där jag minns inget hann växa klart förrän barnen hade skördat det.
Det gula krysset markerar ingången till dungen som på den tiden var barnens koja. Längs med den lilla gången framför investerade jag i några dyra bergsbambu som man så småningom skulle få tränga sig igenom... var det tänkt! Strax efteråt började den stora bambublomningen och alla plantorna dog.
Den röda ringen markerar en cypress som får tjäna som orienteringspunkt på följande bilder, och till höger står det skrivet 'halvmånen' vilket var 'min' rabatt.


En höstbild från 2009 där cypressen är central. Fortfarande odlas en del ätbart på samma plats, men numera endast för direktkonsumtion och bara för att det är gott, vackert eller roligt.
2010 byggde vi en liten mur för att jämna till den besvärliga sluttningen och här syns cypressen till höger.






På denna bild från -98 sitter yngsta sonen och väntar på att jag ska sluta vattna och hitta på något roligt i stället. Bakom bänken är ett körsbärsträd planterat och området kallades länge för körsbärslunden.
Här återkommer det gula krysset från den tidigare bilden. Till höger om granen den markerar ligger ingången till kojan.


Idag är granen uppstammad. Bänken, som håller på att trilla samman, står i det som numera kallas lövsalen/bambulunden/skjutbanan. Kärt barn har många namn och detta är mitt eget lilla paradis på jorden. Här drömmer jag om ställa upp en gammal järnsäng, hänga myggnät i körsbärsträdet och bara ligga och njuta av bamburassel och fågelsång. Huset är färdigbyggt sen länge och av cementblandaren återstår endast en behållare till randgräset.


'Halvmånen' stod det skrivet på den överst bilden. Det är min mammas idé från början och sannolikt den rabatt som ändrats mest genom åren. Denna bild från mitten av 90-talet visar att hosta och storvuxna perenner var aktuellt. Några år senare var den igenväxt av orientalisk vallmo, lupiner och daggkåpa. Vackert under endast en kort period och dessutom svårskött, så med tiden planterades här allt fler buskar och träd.

Tydligen upptäckte jag också rhododendron och azaleor i mitten av 90-talet (eller så hade jag kanske precis besökt Sofiero). Blandningen av rosa- och gulblommande blev alldeles för gräll i denna skogsmiljö. Några år senare flyttade jag i alla fall allt gult till körsbärslunden där det fortfarande står kvar.


Halvmånen 2010. Träd och buskar börjar växa sig stora och bildar snart en vägg mot rhododendronrabatten bakom...
...vilket man ser på den högra bilden. Lummigt, fuktigt och alltmer skuggigt för varje år som går. Här kan man knappast vistas efter ett visst klockslag på sommaren eftersom mygg och knott invaderar stället, men helt perfekt när man söker svalka under heta sommardagar.
Här är våren också som vackrast då marken är täckt av vitsippor, gulsippor och gullvivor. Spjuten av ormbunkar står tätt och en av mina favoriter, Magnolia kobus, fladdrar med sina vita blommor under aldungen. Sanslöst vackert!



Det jag saknar här nere är clematis som väller fram i buskarna. Något jag nämnde för någon i höstas, och gissa vad Tomten kom med!


Forsättning och avslutning följer...


tisdag 18 januari 2011

Min trädgårds historia del 1

En upphittad låda med fotografier fick mig att titta närmare på vår trädgårds utveckling genom åren och knåpa ihop en liten serie med jämförande bilder från idag, tyvärr inte från samma vinklar.

Den första bilden visar den lilla stugan den första sommaren för 20 år sedan.
Det fanns ingenting planterat på tomten - överhuvudtaget. Alla buskar och träd stod i gränsen mot skogen bland hopsamlade stora och små stenar. Vi slog midjehögt gräs med lie innan vi körde över med gräsklippare. Nedanför stugan försökte vi hålla en jordslänt på plats med överblivna dräneringsrör. Den röda ringen markerar en stor sten i gräset. Den får tjäna som markör genom några bilder framåt.

(Ser ni den gamla trästegen som ligger längs huset - undrar vart den tog vägen - får nog klättra upp på vinden och leta i sommar)



Här har ett år gått och jag står ovanför slänten med min förstfödde. Det börjar synas lite planteringar på tomten. Vad jag minns var det mest överblivna växter från mina föräldrars trädgård som grävdes ner, enligt min mammas direktiv. Mitt egna intresse var fortfarande mycket svalt. Jag tror hennes plan var en rund gräsmatta nedanför slänten med en avslutande halvcirkelformad rabatt längst ner. Till vänster skulle vi ha kvar ängsgräset med klippta gångar mellan fruktträd. Jag tycker mig se ett litet grått gnagskydd till vänster om mig så träden blev nog planterade detta året. Stenen syns inringad på gräsmattan.


Vi hoppar framåt till 2004. Trädgårdsintresset hade spirat ett bra tag men jag höll mig på den vänstra sidan och längst ner mot skogen. Den stora gräsrundeln tjänade som fotbollsplan länge, men allteftersom tiden gick knaprade jag in på den och här börjar man kunna se lite planteringar ta form. En buxbomshäck fick vi från ett rivningshus i Lund och den fick inrama det blivande kryddlandet. På samma gång byggde vi in stenen. Tanken var att den skulle omgärdas av buxbom och ligga som ett litet ägg i mitten. (Kanske omsätts den tanken någon gång). Slipers hämtades från ett annat rivningsprojekt och vi gjorde en sittvänlig avsats i den sluttande trädgården. Rosrabatten grävdes och planterades eftersom mitt största intersse just då var gammeldags rosor.


Så här såg det ut sommaren 2010 när man stod med slänten till höger om sig. Stenarna har knatten från den första bilden hjälpt till att släpa dit, den inringade stenen syns till höger om bågen som numera är övervuxen av ett blåregn.


Slänten sommaren -10. Många av de gammeldags rosorna fick flytta hit från rosrabatten för att välla fritt nedför slänten.

Rosrabatten 2010. Ett sammelsurium av perenner jag tycker om för tillfället. Det finns ingen riktig stomme i den utan förväxta rosbuskar, misskötta perenner och massor av självsådder. Vacker på sitt sätt men den kommer att förändras så småningom, inte minst för att ullvidet längst fram fick halva kronan sönderbruten denna vinter.


Fortsättning följer....



lördag 15 januari 2011

Otacksam gourmand!

Vy över vår altan.
Byggd i husets vinkel, ganska trång som ni ser, golvnivån 1,5 m över marken och med tak där vindruvsrankor är uppfästa. Trappan är den gamla entrétrappan som det är tänkt ska ersättas med en trappa i rätt nivå - så småningom.
Altanen är faktiskt ful som stryk. Men som ni kanske kan ana av sommarbilden gillar vi den skarpt då den skänker skugga och svalka under heta sommardagar, är oftast helt myggfri och bjuder på en bra skörd av vindruvor.





I hörnet står just nu höstens ljungkrukor, äntligen befriade från snön, med lite blask kvar framför.
Igår när jag släpper in Sune studsar jag till när jag ser några spår som jag inte tycker hör riktigt hemma här.



Visst är det ett rådjur som tagit sig upp på altanen!
Oj oj oj  fruktansvärt, tänker jag. De måste vara helt desperata för att våga sig på något sånt här. Jag kör genast iväg och inhandlar morötter, stampar upp ett litet område strax utanför vår tomtgräns och lägger ut godsakerna.



I morse tittar jag ut genom köksfönstret och där står han, djuret jag räddat från svältdöden, och äter upp koltrastarnas äpple. Sen fortsätter han att tugga lite på mina buskar innan jag bankar på fönstret och skrämmer iväg honom.


Utanför vår tomt stannar gourmanden till och luktar lite på min hög med morötter, ser sig lite undrande omkring, (som om han undrar om det är dolda kameran), och går sen i maklig takt in i skogen.



25 kilo morötter?.... någon?



söndag 9 januari 2011

Guldfisk bland fröerna

Städade häromdan, och hittade en gammal anteckningsbok med bl.a. frölistor från -01 t.o.m. -05. 

Vad som slog mig när jag tittade lite närmare på listorna är vilket underbart så kallat guldfiskminne jag har när det gäller frösådder...(ja, även växtinköp har det visat sig ibland).

Veratrum nigrum, svart nysrot, verkar jag inte kunna se i en frökatalog förrän jag slår till och beställer. Den finns med på varenda en utav de gamla listorna, var med på förra årets lista ...och dessutom köpte jag en planta lite senare på säsongen. Hoppas verkligen att plantan har överlevt så att jag aldrig mer behöver misslyckas med den frösådden igen.

En annan repris var bäckanemon, Anemone rivularis. Den såg jag i årets katalog som en, för mig, spännande nyhet. Tydligen upptäckte jag den redan 2003, men misslyckades med sådden och förträngde den därefter genast.

Präriesippa, Anemone cylindrica, är ytterligare en växt som jag beställt gång efter annan, utan ett minne av de frö som grodde i början av seklet, och som jag tydligen sedan planterade ut någonstans i trädgården. Var i jösse namn då???  Den har jag absolut inget minne av!

Slutligen hittade jag också Teucrium hircanicum. Frösådd och utplanterad -03. En sökning på nätet och äntligen... äntligen fick jag veta vad det är jag i många år gått och undrat över:


De lila spirorna längst fram tycker jag mycket om, men aldrig kommit på vad det var eller var de kom ifrån.
Nu vet jag...
Axgamander!














Det andra som slog mig när jag tittade på de gamla listorna är hur få utav frösådderna som verkligen tar sig.
Nu sår jag ganska mycket träd, buskar och perenner som kan behöva både en och två köldperioder, men har det inte kommit upp något efter ett eller två år har jag oftast slängt sådden på komposten. Då är det ju tur att guldfiskminnet finns så jag inte kommer ihåg hur mycket tid, pengar och besvikelse jag lagt på de små fröna.

Utav årets beställningar har de första påsarna dykt upp i brevlådan och jag sorterar snyggt in dem i den lilla kaffelådan inför säsongsstarten.
Först hamnar Halesia carolina, snödroppsträd.


Jag måste ju bara kolla i de gamla listorna... och jodå, minsann finns den inte med på listan från -05.

Blubb, blubb


tisdag 4 januari 2011

Vadå vintervackert??!!

Städsegrönt och vintergrönt ska man plantera på den plats i trädgården där man oftast befinner sig på vintern. Det har jag läst och det har jag gjort.

Så nu går jag här längs min skottade gång och glor på ett gäng nerbrutna thujor, sockertoppsgranar och lagerhäggar.

För att se något fint denna snörika vinter fick jag pulsa fram i lårhög snö på andra sidan huset, ända ner mot skogen. Där hittade jag vackra stammar, intressanta trädformer och kvarsittande frukter.





Så nu har jag bestämt mig för, som ett första projekt, att byta ut de trista 'gröna' växterna och börja jaga något riktigt, vintervackert till min norra entré.  Förslag någon?


Kan inte låta bli att slänga in en liten 'teaser'

Om bara tre månader hoppas jag Iris 'Katherine Hodgkin' dyker upp. Håll ut!





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...