Blommig fredag - en charmör!

Det började en dag för snart 14 år sedan då vi fick höra talas om några kattungar som ingen ville ha. Vi hade under en tid varit utan husdjur och börjat tala om att det vore roligt att bo med en katt igen. Ett telefonsamtal senare stod jag inför tre bedårande kattungar. Mamman var en norsk skogskatt som vid ett tillfälle rymt och träffat en bondkatt, och jag valde den lurvigaste av de tre små ungarna. Mina söner hade i förväg bestämt att katten skulle få något superhjältenamn men redan under bilfärden hem märkte vi att det inte passade honom alls. Han var helt klart en liten Sune. 
(Är det någon som undrar hur det gick för de övriga kattungarna kan jag berätta att då vår granne fick syn på Sune satte hon sig i bilen och hämtade hem hans bror. Den lilla systern som blev kvar skulle ägarna behålla. En liten solskenshistoria!)

Från dag ett charmade Sune oss...

...genom att älska grabbarnas studsmatta, lurpassa i buxbomhäcken, vältra sig i nepetan, ockupera fågelbadet, jaga sork över gräsmattan och sen ta sig en välbehövlig vilostund ovanpå morötterna i odlingslådan...

...eller tillsammans med bästa kompisen A....



Sen lite över en vecka tillbaka vaknar jag varje morgon av en inbillad duns från altanen eller krafsande på dörren vilket betyder att Sune vill ha frukost. Varje kväll efter jobbet kliver jag ur bilen och spanar in i buskarna, beredd på att Sune ska störta ut och starta kapplöpningen mot ytterdörren. Varje dag tittar jag automatiskt efter honom på hans favoritställen. Allt förgäves eftersom den charmigaste katt vi har haft förmånen att känna, inte längre finns hos oss.... och han saknas oss enormt.

Vila i frid, underbara, älskade Sune.


Fler charmörer hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.


Kommentarer

  1. Ååå, det här var ju alldeles förfärligt gripande!
    Känner med er.
    Kram /Anette

    SvaraRadera
  2. Vilket underbart inlägg och så otroligt sorgligt. Jag, en svuren kattmänniska sörjer med dig.
    Själv funderade jag på att göra dagens inlägg om min underbara Wille, men jag fixar det inte ännu trots att det gått ett par månader...Det är en liten tröst att ha alla dessa fina bilder att titta på, leva med och minnas.
    Något charmigare finns inte än en älskad huskatt...<3
    Ha't!
    /Anja

    SvaraRadera
  3. Så fint och sorgligt. En riktig charmör, ser han ut att ha varit er Sune!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Underbara bilder , men så sorgligt det blev på slutet.Sånt är ju livet. Ha en fin 2:a advent. Carita

    SvaraRadera
  5. Vilket tråkigt slut på en fin berättelse.
    Underbara bilder.
    Trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  6. Gripande om en vacker charmör.
    De fattas oss enormt när de inte finns längre men
    vi kan se på bilderna och se tillbaka med ett leende efter en tid...

    //Veronica

    SvaraRadera
  7. Så fint du skriver om att mista en vän. Känner med dig o vet hur det känns när någon inte längre behöver släppas ut och varje natt/morgon.
    Kram Helene

    SvaraRadera
  8. Klart han fattas er. Det blir tomt när en familjemedlem försvinner. Och det tar tid att fylla tomrummen. Underbara bilder och glada minnen som ni har kvar.

    Ha en fin helg! Carina

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig charmör ni haft i er trädgård, jag förstår att han är saknad. Kram och trevlig helg! /Charlotte

    SvaraRadera
  10. Åh, vad sorligt men samtidigt vad underbart att ni fått ha en så ljuvlig charmör i familjen. Förstår att han fattas er och att han är väldigt saknad.
    Kram Milla

    SvaraRadera
  11. Ett så vackert inlägg och så slutar det så sorgligt - det var jag inte alls beredd på! Sitter här och är lite olycklig nu.
    http://vardagsnjutning.blogspot.se/2016/12/en-reslig-och-valsmakande-charmor.html

    SvaraRadera
  12. Åh nej! Gör mig vansinnig att tänka på de uslingar till varelser som har gjort det här mot er älskling.
    Jag hoppades och trodde att charmören Sune hade piggnat på sig. Så oerhört ledsamt och hemskt. :(
    Massor av varma styrekkramar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick