Blommig fredag - en charmör!

Det började en dag för snart 14 år sedan då vi fick höra talas om några kattungar som ingen ville ha. Vi hade under en tid varit utan husdjur och börjat tala om att det vore roligt att bo med en katt igen. Ett telefonsamtal senare stod jag inför tre bedårande kattungar. Mamman var en norsk skogskatt som vid ett tillfälle rymt och träffat en bondkatt, och jag valde den lurvigaste av de tre små ungarna. Mina söner hade i förväg bestämt att katten skulle få något superhjältenamn men redan under bilfärden hem märkte vi att det inte passade honom alls. Han var helt klart en liten Sune. 

(Är det någon som undrar hur det gick för de övriga kattungarna kan jag berätta att då vår granne fick syn på Sune satte hon sig i bilen och hämtade hem hans bror. Den lilla systern som blev kvar skulle ägarna behålla. En liten solskenshistoria!)

Från dag ett charmade Sune oss...

...genom att älska grabbarnas studsmatta, lurpassa i buxbomhäcken, vältra sig i nepetan, ockupera fågelbadet, jaga sork över gräsmattan och sen ta sig en välbehövlig vilostund ovanpå morötterna i odlingslådan...

...eller tillsammans med bästa kompisen A....

Sen lite över en vecka tillbaka vaknar jag varje morgon av en inbillad duns från altanen eller krafsande på dörren vilket betyder att Sune vill ha frukost. Varje kväll efter jobbet kliver jag ur bilen och spanar in i buskarna, beredd på att Sune ska störta ut och starta kapplöpningen mot ytterdörren. Varje dag tittar jag automatiskt efter honom på hans favoritställen. Allt förgäves eftersom den charmigaste katt vi har haft förmånen att känna, inte längre finns hos oss.... och han saknas oss enormt.

Vila i frid, underbara, älskade Sune.


Fler charmörer hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.