Ungar och ogräs

Våren är här för att stanna och det är full fart i trädgården. För några dagar sedan såg vi denna ekorre som for som en skottspole in och ut i uggleholken. Uggleholk förresten... det kan man ju fråga sig. 

Det var så att jag tjatat lite på K att han skulle bygga mig en uggleholk, något som han inte var särskilt pigg på. Så gick han på loppis för att leta gamla motordelar och snubblade över denna holk. Säljaren var osäker på vem som skulle bo i den men trodde nog att den dög åt en uggla, så glad i hågen kom K hem och spikade upp den i boken. Några månader senare hade vi besök som fick syn på holken och utbrast:  "Men... är inte det en sjöfågelholk?"

Nåja, ekorren for alltså ut och in i holken och proppade den full med kvistar och mossa. Sen såg vi inte till henne under några dagar och jag trodde hon övergett den. Men i morse fick jag syn på detta: två små huvuden som sticker ut. Hon kan väl omöjligt ha fött upp dem på dessa dagar. Kan de vara flyttade från en annan boplats?

Går man längs med stigen nere vid lövsalen är det verkligen svårt att föreställa sig hur orolig jag var över vitsipporna när jag började anlägga trädgården. Då växte det bara några få exemplar vid tomtgränsen och när de så sakta började sprida sig så hängnade jag in de små ruggarna och hade K till att försiktigt köra runt dem med gräsklipparen. Nu, tjugo år senare bekymrar de mig inte ett dugg - de är väl etablerade och här för att stanna... hoppas jag .... kan de konkurreras ut av ramslök? Det är en växt som kommer starkt och som jag misstänker att jag aldrig kommer att kunna bli av med.

En annan växt som jag håller ögonen på dök upp för ungefär tre år sedan under hasselbusken. Visst ser det ut som tussilago? Den har inte blommat än så jag är lite osäker och varje år har jag tänkt se hur stora bladen har blivit längre fram på sommaren, men alltid glömt bort det. Kan anledningen till min glömska vara att bladen vissnar ner mitt i sommaren? Ur syn ur sinn heter det väl och det stämmer verkligen in på växten som denna vår exploderat i en av rabatterna: svalörten.

Bladen som tillhör svalörten vissnar efter blomningen och jag glömmer fullständigt bort växten, men den kommer troget igen nästa år - och har alltid utvidgat sitt revir rejält. Detta är tredje gången som jag får ta ett krafttag med det vackra ogräset. Denna gång tror jag spridningen beror på dammgrävningen förra sommaren. Vi grävde upp rejält med jord och spred och krattade ut det mesta i halvmånerabatten. Naturligtvis följde de små bortglömda groddknopparna med och slog rot.

Det är ett extremt tålamodsprövande jobb att rensa bort svalört men än så länge har jag lyckats hålla den i schack. Jag sticker ner handspaden runt plantan och lyfter upp hela klumpen på en bricka jag har med mig, tar försiktigt bort så mycket jord jag kan och slänger plantan i en hink där den får ligga och torka innan den forslas bort för återvinning. Jorden jag lyckats få bort silas från groddknölar innan den läggs tillbaka i rabatten. Så nu vet jag vad jag ska göra en lång tid framöver.