Blommig fredag - Om jag fick börja om från början

Det är ju det här med träden.... 

Trädnörd får man gärna kalla mig ty jag älskar träd och alla slags trädmiljöer. Så när jag hamnade i en trädgård omgiven av skog men inte ett enda träd inne på tomten så släppte alla hämningar och jag planterade träd som om det gällde livet. Ingen plan, ingen tanke, bara 'finns det hjärterum så finns det stjärterum'. Bland de första som hamnade i backen var ett Prunus maacki, en gulbarkig hägg.
Den fick sin plats längst ner i den styva leran där det periodvis kan bli vatten stående i jordytan.... inte det bästa läget för en Prunus. De senaste åren har det uppstått stora barksprickor och trädet blöder sakta men säkert ihjäl. Eftersom rosen Helena har sitt tillhåll högt uppe i grenverket har jag beslutat att trädet får stå kvar så länge det håller sig någorlunda rakt upp. Men jag vill ju förbereda för en ny gulbarkig hägg och det är nu jag börjar snegla snett på linden.


Linden planterades för att jag vid en tidpunkt föresatt mig att vi absolut skulle ha ett riktigt, gammaldags vårdträd. Egentligen skulle jag kanske valt en bok eftersom det hör till platsen vi bor på, men det står redan en stor bok vid tomtgränsen så det valdes bort. Jag ratade även lönnen som annars kan förknippas med mitt släktnamn och kastanjen som kanske anses vara det vackraste av vårdträden här i Skåne. Valet föll på linden. Dels för att det ger ett lite mjukare och ljusare intryck med sina mindre och hjärtformade blad, och dels för att ett lindträd ansågs gynna kärleken på gården förr i tiden vilket jag tycker är en väldigt vacker tanke. Slutligen var vi ofta i Berlin när jag var liten, och den staden är än idag en av mina favoritstäder. Vem vill inte sitta Unter den Linden och fika, även om man då inte menar själva paradgatan?

Jag vill absolut inte bli av med ett endaste ett av mina träd men om jag nu fick börja om från början så hade jag definitivt inte planterat träden som de står idag utan verkligen tänkt efter både en och två gånger innan jag började gräva... och kanske valt något mindre än en lind på platsen mitt i trädgården!
Lindens framtid känns trots allt ganska så säker. Jag är fortfarande väldigt förtjust i trädet och en bekant ska utbilda sig till arborist så kanske kan man få lite hjälp med att glesa ut och stamma upp. Eventuella nya gulbarkiga häggar får helt enkelt ställa sig i skogsbrynet där grannarna sågar och kapar för fullt.

Mitt i bilden den kala stammen hos Prunus maacki och längst till höger linden som sakta breder ut sig över trädgården.

Fler som kanske vill börja om från början hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.


Kommentarer

  1. Linden stillar sinnet och lugnar själen har jag läst i en bok om huskurer och vad är skönare en het sommardag än ett svalt fotbad med lindblad. Ja, jag är också förälskad i linden, men offrade en bjässe för några år sen som stod på parkeringen och skymde solpanelerna. Saknar den faktiskt lite och surrandet av tusentals bin när det blommade. Tycker det är ursvårt att tänka ut ställen för nya träd, fastän tomten känns gles när man jämför med många andra.
    Förstår att det blir svårt att skiljas från nåt enda träd i din samling, så lummigt och fina färger!
    Trevlig helg
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Hej Lotta!
    Det är svårt med träd, jag har några stora som egentligen inte borde finnas i en vanlig villaträdgård. Skulle jag kunna krympa dem, skulle jag försöka, för jag gillar dem verkligen, men de har blivit för stora. Kanske kan jag göra något åt lövträden, men granen går inte att klippa. Din bild på det vackra lövverket är fantastisk. Vilken färgprakt.
    Trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  3. Träd som man planterar för att så småningom få skugga blir plötsligt stora utan att man tänkt på det. Man blir lite hemmablind. Då får man frösöka börja beskära, vilket är svårt på stora träd tycker jag. Man borde egentligen tänka på det från början och försöka hålla träden låga, om det går. Ha det fint. Carita

    SvaraRadera
  4. Jah, de aller fleste bare sager og kapper ned alt de ser av trær i nærheten...
    Du har jo skapt en hel skog!
    God helg!

    SvaraRadera
  5. Jag har också en Lind på tomten, en väldigt gammal lind, särker planterad när huset byggdes kring 1938. Linden är ca 15 m hög nu. Vi har haft arborister som har glesat trädet vid två tillfällen en gång kring 2005 och sist förra året. Det blir stor skillnad. Läs gärna mitt inlägg på bloggen om sista besöket med före och efter bilder. http://www.tradgardsvagen.nu/2015/08/08/arborister-pa-besok/. Jag skulle inte vilja vara utan trädet men trädet kräver sin tomt och ger rejäl och härlig skugga på sommaren. Trevlig helg! /Charlotte

    SvaraRadera
  6. Det här var ett ämne som jag inte vill läsa/höra/prata om! Jag har nämligen gjort som du, klämt in en massa träd utan att tänka på hur stora de kan bli. Det tar väl lång tid och så finns det sakatör, tänkte jag. Trädpassionen drabbade mig för typ 4-5 år sedan, så det har ännu inte gått överstyr, men jag anar att det ska. Jag får väl skaffa klippkort hos arboristen.
    Hälsar
    Marta

    SvaraRadera
  7. Så fin bild på dina träd. Prunus är besvärliga, jag planterar inga fler nu. De vill gärna blöda och ha sig på sikt, oavsett läge. Har haft blödande träd i alla möjliga lägen och jordar. Till slut slår det till. Synd.
    //Helene

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar