Årets spänning!
Det finns några varje år!
De man inte känner igen.... de man glömt... de som fåglarna planterat.... de man väntat lääänge på....
En frösådd av Trillium chloropetalum som jag trott gått förlorad. Troligen från 2015. I år dyker det upp två (!) blommande plantor. En i rabatten precis bredvid en sten och en ute i trädgårdsgången och jag är överlycklig! Mina trädgårdskollegor, sork- och mullvadarna, har kanske möblerat om lite.
Den andra är en frösådd pion som jag haft full koll på i många, långa år. Den och en kompis sattes i rabatten bredvid den väldigt unga ullungrönnen och växte sedan i dess allt djupare skugga. För några år sedan dog kompisen och jag förbarmade mig över den kvarvarande plantan och flyttade ut den till en luftigare plats. Nu har den en blomknopp. Vad jag minns så har jag sått buskpioner, men även namnsorter av andra sorters pioner samt svavelpioner. Har denna vissnat ner under vintrarna? Jag måste erkänna att jag har ingen aning. Den står där den står och i år får jag förhoppningsvis se om jag blir glad över 15 års (?!) väntan eller besviken.
Hedens lustgård hette en utställning i Göteborg (år 2000?). Jag tror det var i samband med denna som jag besökte Göteborgs Botans lilla butik och snubblade över en spännande buske. Hydrangea eller Viburnum? Det minns jag inte längre och namnlappen är en helvit trasig liten plastplutt!! Den har otroligt sammetsmjuka, lätt ludna blad som sitter kvar hela vintern. Det är fortfarande en väldigt liten pinne som har blivit betad av rådjuren ganska många gånger genom åren så jag kan inte säga något om hur hög den blir. I höstas gjorde jag en mental notering att den ska flyttas från sin nuvarande plats eftersom sorkarna gillar att gräva runt dess fötter men det projektet läggs nu på is eftersom dess första blomknopp har visat sig. Spänningen är olidlig och är det någon som känner igen den så skriv det gärna i en kommentar.
Den sista spännande växten har jag köpt i en mycket välsorterad plantskola som tyvärr inte längre finns kvar. Jag betalade dyra pengar för den och lindade in hela rotsystemet i hönsnät innan jag försiktigt grävde ner den i raritetsrabatten... för något decennium sedan! Sedan dess har jag försiktigt krafsat bland dess låga grå blad för att se någon blomma, men icke, och intresset har svalnat mer och mer. Nu är det en rejält stor planta och i ena kanten syns dessa blomknoppar. Hmm, var det ett sjömanshjärta eller samurajhjärta jag köpte?... eller något annat? Jag håller andan!
Ha en härlig påskhelg och hoppas äggen är fulla med trevliga överraskningar!
Lotta
De man inte känner igen.... de man glömt... de som fåglarna planterat.... de man väntat lääänge på....
En frösådd av Trillium chloropetalum som jag trott gått förlorad. Troligen från 2015. I år dyker det upp två (!) blommande plantor. En i rabatten precis bredvid en sten och en ute i trädgårdsgången och jag är överlycklig! Mina trädgårdskollegor, sork- och mullvadarna, har kanske möblerat om lite.
Den andra är en frösådd pion som jag haft full koll på i många, långa år. Den och en kompis sattes i rabatten bredvid den väldigt unga ullungrönnen och växte sedan i dess allt djupare skugga. För några år sedan dog kompisen och jag förbarmade mig över den kvarvarande plantan och flyttade ut den till en luftigare plats. Nu har den en blomknopp. Vad jag minns så har jag sått buskpioner, men även namnsorter av andra sorters pioner samt svavelpioner. Har denna vissnat ner under vintrarna? Jag måste erkänna att jag har ingen aning. Den står där den står och i år får jag förhoppningsvis se om jag blir glad över 15 års (?!) väntan eller besviken.
Hedens lustgård hette en utställning i Göteborg (år 2000?). Jag tror det var i samband med denna som jag besökte Göteborgs Botans lilla butik och snubblade över en spännande buske. Hydrangea eller Viburnum? Det minns jag inte längre och namnlappen är en helvit trasig liten plastplutt!! Den har otroligt sammetsmjuka, lätt ludna blad som sitter kvar hela vintern. Det är fortfarande en väldigt liten pinne som har blivit betad av rådjuren ganska många gånger genom åren så jag kan inte säga något om hur hög den blir. I höstas gjorde jag en mental notering att den ska flyttas från sin nuvarande plats eftersom sorkarna gillar att gräva runt dess fötter men det projektet läggs nu på is eftersom dess första blomknopp har visat sig. Spänningen är olidlig och är det någon som känner igen den så skriv det gärna i en kommentar.
Den sista spännande växten har jag köpt i en mycket välsorterad plantskola som tyvärr inte längre finns kvar. Jag betalade dyra pengar för den och lindade in hela rotsystemet i hönsnät innan jag försiktigt grävde ner den i raritetsrabatten... för något decennium sedan! Sedan dess har jag försiktigt krafsat bland dess låga grå blad för att se någon blomma, men icke, och intresset har svalnat mer och mer. Nu är det en rejält stor planta och i ena kanten syns dessa blomknoppar. Hmm, var det ett sjömanshjärta eller samurajhjärta jag köpte?... eller något annat? Jag håller andan!
Ha en härlig påskhelg och hoppas äggen är fulla med trevliga överraskningar!
Lotta
.jpg)
De hemska sorkarna har flyttat in bland mina växter och över hela planteringen i vinter :( Och att leta in- och utgångar har blivit en daglig uppgift - tyvärr.
SvaraRaderaDu har dock en Viburnum som är på väg att blomma kan inte säga vilken eftersom jag inte ser bladen. Och sen är det sannolikt D canadensis men är inte helt säker eftersom jag inte ser blad och blommorna inte är färdigutslagna :) Du kan se det om du krafsar lite försiktigt... små vita risgryn i samlingar = D. cucullaria alternativt lite större mer rundade gula knölar är D. canadensis.
Ha en fortsatt härlig Påsk! Carina
har själv återupplivat min gamla blogg idag med just ett inlägg om trillium. Mycket trevlig växt!! välkommen in till mig igen efter mina fem års frånvaro på bloggen.
SvaraRadera