Den första gång jag såg dig

Under ett besök i en privatträdgård fick jag för första gången syn på Valdemar. Det var kärlek vid första ögonkastet och något år senare fick jag en egen Valdemar-planta i födelsedagspresent. Året därefter blommade den i rött och plantskoleägaren körde själv från Helsingborg och bytte ut den till den äkta varan. Då kändes det verkligen att detta var inte vilken ros som helst.

Den första bilden jag har är från 2003 där jag som synes helt optimistiskt planterat min lilla Valdemar vid en billig, ranglig båge. Nästa bild är från 2017 och bågen är ersatt med trästolpar och armeringsnät och Valdemar har gett sig ut på drift. Han klättrar i den mörkbladig häggen bakom bågen och sträcker sig åt höger mot ormhasseln.

Går man ner i trädgården så kan man inte undgå att se Valdemar. Fem meter långa rankor sträcker sig åt söder upp och genom ormhasseln och man ser viljan att kämpa sig vidare. Han är kapad och beskuren ett antal gånger men kommer tillbaka lika starkt igen om inte starkare.
Vid nåt tillfälle har jag planterat en clematis vid samma båge. Tyvärr blommar den i precis samma färg som rosen och syns överhuvud taget inte om man inte tittar väldigt noga.

Valdemar är numera en komplett vilde, men han är helt fantastisk och jag vill absolut inte ha honom på något annat vis. Jag ska dock plantera in ytterligare en clematis. En röd som matchar altanräcket!

Hos Trädgårdsfägring finns fler trädgårdsbloggar om första möten.

Lotta

Kommentarer

  1. Jag lusläste katalogen från Cedergrens om och om igen. Valdemar var en av de jag verkligen ville ha. Nu köpte jag inte den men med dem jag köpte fick tyvärr inse att trädgården, jorddjupet var inte lämpat för rosor :( Den som finns kvar är Belle de Crezy som blommar och sprider sig med rotskott, hmm... Valdemar står kvar på önskelistan :)

    Den röda trästrukturen gillade jag ihop med Valdemars rosa.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  2. Otroligt vacker ros! Den skulle jag kunna tänka mig i en båge där jag haft klematis som dött. Letar efter en frisk och fin klängros och den här är definitivt ett alternativ. Tack för tipset! Och vilken bra plantskoleägare som kom och bytte rosen.

    SvaraRadera
  3. Till rosor har jag haft - och har till viss del fortfarande - en viss hatkärlek. I Stockholm hade jag endast två röda klängrosor, Flammentanz som jag älskade, men eftersom jag har svårt för taggiga växter så ville jag inte ha fler. Så flyttade vi hit till Gotland och då tyckte ju alla att man bara måste ha rosor. Aldrig, sa jag!
    Sen började det så sakta med några klängrosor, sen blev de några buskrosor och så blev det fler och fler klängrosor. Tyvärr är det dock så att vår jord - lätt sandjord - inte passar för rosor, så efter ett par extremt torra vårar och somrar så har många dött och jag tänker inte sätta fler. Tror jag, är det bäst att tillägga!
    KRAM/Susie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Trädgårdströtthet - finns det?

Man kan väl ändra sig...