Lottas Lund

Så perfekt att Blommig fredag startade upp idag, just som jag sitter vid köksbordet och skissar.  Ledig dag och dagens plikter är utförda. Jag tillhör den kategorin människor som inte njuter av tillbakablickar utan ständigt planerar framåt. Listor och planskisser är något jag är väl förtrogen med. Just idag stod jag med kaffekoppen och stirrade ut över trädgården i vanlig ordning. Då började jag fundera på vår altan, gången nedanför (den så kallade lavendelgången) och rabatterna däremellan. Ärligt talat har de nog passerat bäst-före-datum i sin nuvarande form och kräver en eller annan åtgärd. När jag sen såg temat för den Blommiga fredagen så roade jag mig med att plocka fram några gamla bilder från 2002.... 14 år minsann!! Jag minns hur glad jag var när vi äntligen lagt plattgången. Dessförinnan hade vi i några år gått på trampstenar utlagda i en gräsgång. Det var inte roligt att rensa rabatterna då! Sork och mullvad har sett till att lutningen blivit lite mer riskabel ...

Inte nog med världen i stort tycks präglas av råhet - även hos oss har våldet varit på besök!  Sune har blivit överfallen av något som gett honom stora sår på rygg och bakben. Efter en tur till veterinären kommer han hem med olika mediciner som han glatt glufsar i sig. Två dagar senare orkar han varken stå, gå eller äta själv och vi får droppa vatten i mungipan på honom. Veterinären misstänker blodförgiftning, men ger oss en gnutta hopp med orden att det kan vara så att Sune inte tål medicinen. Vi greppar halmstrået och slutar medicinera, tvångsmatar den halvdöda katten och sen får han sova inlindad i en filt bredvid mig. Tidigt på morgonen vaknar jag av att han missnöjt protesterar mot trängsel och inlindning, han vill sova själv på golvet! På morgonen knaprar han i sig en halv godisbit och några droppar vatten, och vid deadline som vi satte till 11:30, reser han sig och går ut en sväng i trädgården. Stående ovationer! Ett typexempel på att det alltid finns hopp (och Sune h...

De senaste dagarnas hårda vindar har slitit loss de flesta löven från grenarna och de bildar nu en otroligt fin matta på marken. Snart ska de räfsas in i rabatterna men inte idag. Idag har ljusslingor inför advent placerats ut. I väldigt god tid, men man har ju stått några gånger i isande kyla och försökt fästa de trassliga slingorna timmar innan glöggen ska serveras.... inte roligt! Desto roligare idag när Sune hjälpte till och trasslade i sladdarna eller låg i bakhåll bakom mangolden. Man kan ju tycka att denna distinkta herre som ska fylla 70 skulle ha vett att uppföra sig, men nejdå, krypa runt i buskarna och attackera förbipasserande som en annan ligist! Kanske ska man skylla på halloween. Detta fenomen tycks ju locka fram en del dumma sidor hos några individer! Hade Sune fått på sig en lockig peruk och lösnäsa hade till och med han lyckats skrämma någon.

Jag spontanköpte sommarblomman silverljus i våras. En nyhet för mig men nästa år är den ett måste! Eftersom jag var för lat för att kolla upp växten så planterade jag den i vad jag tyckte var en tillräckligt stor balja. Dessutom tillsammans med rostrött palettblad och mörklila lejongap som jag trodde skulle matcha de rosalila stammarna hos silverljuset. Palettbladet avstannade helt i tillväxt, lejongapet blommade - men med grisskära/gula blommor (!) och silverljuset bara växte och växte... men när blomspirorna kom... oj, kärlek vid första ögonkastet! Nu när vi fått vår första frostvarning är de sista stänglarna satta i vas för beundran några dagar till. Baljan med växten har jag lyft in i förrådet. Först och främst ska jag pröva sticklingar, men även att bara låta allt stå till nästa år, för även om sommarblommorna dör så dör aldrig hoppet om att de kanske, kanske överlever.... (och dessutom är jag alldeles för lat för att släpa baljan till komposten, tömma och sen rengöra den....

Det tycks mig som att vi delas i två läger just nu. Många tycker hösten är en bedrövlig tid. Trädgårdar packas ihop så snabbt det bara går, fokus skiftar till att fixa fint inomhus och flygbiljetter till varmare länder lockar. Jag tillhör det andra lägret. I duggregn, snålblåst och allt lägre temperaturer drar jag på gummistövlar och en extra tröja och går ut för att njuta av alla höstens vackra färger. Så fort löven har fallit så vet jag att det (här i Skåne i alla fall) oftast kommer en väldigt lång tid då världen är grå och brun, kanske med en gnutta vitt ibland, så det gäller att njuta så länge det bara går. Från vänster grönt mullbär, gult äpple, rhus, vitgrön lönn framför orange ullungrönn och gult korkträd. Därefter skymtar ytterligare en ullungrönn och längst till höger den stora gröna linden. Rhododendrongången längst ner i trädgården - snart dolt under ett tjockt lövtäcke men faktiskt - i förra veckan - en styck blommande vitsippa!

Chokladblomman håller långt in på sensommaren innan den ger upp. Då har jag satt in hela krukan i det mörka förrådet, lyft fram den igen nästa vår och efter några veckor i värmen sett hur det kommer små gröna skott på de torra kvistarna. Detta blir tredje gången den får övervintra helt utan omsorg i förrådet. Klarar den det en gång till utnämner jag den till alla tiders sommarblomma. Äsch, det gör jag ändå. Färgen, doften, tåligheten... vad mer kan man begära?

Det är något med snygga spiror som är väldigt tilltalande. En favorit är blodormrot ( Bistorta amplexicaulis ). Att den dessutom är tålig, lättodlad på rätt plats och en riktig långblommare talar också till dess fördel.  Där den trivs bildar blodormroten snabbt en rejäl rugge. Dessutom lägger de yttersta stänglarna sig ner och tar för sig ytterligare någon halvmeter av utrymmet, men den tycks mycket tålig vad gäller delning och omplantering så det är lätt att rätta till en alltför kraftig planta. Den röda 'Firetail' har jag haft i många år och den har stått på ett antal platser. När dammen grävdes delades den gamla plantan och en del av den sattes i den lilla dammrabatten. Här kommer kvällssolen kommer åt att belysa stänglarna vilket ger ett extra plus för växten. Den vita blodormroten 'Alba' får gärna ha en mörk fond, som den enorma hasselbusken jag delar med grannen. Sen måste man titta riktigt nära på den också då den har de finaste lila ståndarknapp...