Skördefest!

-
Direkt från vårt växthus:




Kommentarer

  1. Annelie10 september 2010 kl. 19:52

    Sweeeeeet, Lotta!
    Man riktigt ser hur mjuka och ludna de är där de ligger förföriskt i den vackra skålen.
    Kanske en skål med persikor ikväll istället för chipsen när du sätter dig på soffan med fötterna på bordet?

    Trevlig helg!

    Annelie

    SvaraRadera
  2. Annelie10 september 2010 kl. 21:28

    Hi hi...
    Jag är najs... för det mesta.
    Jag läste din kommentar hos Hillevi där du skrev att du skulle äta chips ikväll och kunde inte motstå frestelsen att skriva det jag skrev.
    Fast nog är det en fantastisk tanke att ta persikorna till en efterchipsenrätt.

    SvaraRadera
  3. Sophia Callmer10 september 2010 kl. 22:05

    Det ser SÅÅ GOTT ut, och de är så vackra, ha en skön helg!

    SvaraRadera
  4. Stina10 september 2010 kl. 22:07

    Nice!!! Åh vad härligt med egna persikor!! Är dom egenplanterade och hur lång tid har trädet stått i så fall?! Vill också ha!!! Så söta, ludna och goa de ser ut.

    Kram,
    S.

    SvaraRadera
  5. Trädgårdsflow/Garden Flow10 september 2010 kl. 23:21

    DET kan man kalla skördefest.... Vad är några ynka äpplen mot exotiska persikor.... Vilken rikedom.... Lycko er! De ser såå luddiga och mjuka ut som de finaste persikorna ska göra.... Ljuvligt................ Å dom har du odlat själv.... Imponerande.... :-)

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  6. AnnCharlotte11 september 2010 kl. 09:37

    Jag säger bara wow...wow....vilken lycka

    SvaraRadera
  7. Unknown11 september 2010 kl. 14:22

    Milda himmel! Nu bara svimmar jag rakt av!!!! Vad är det för sort? För visst ser jag väl persikor??? Trodde inte de gillade växthus?! Hur fel som helst tydligen! Berätta, berätta, är de goda? Är de svårodlade! Grattis till den underbara skörden!
    Charlotta

    SvaraRadera
  8. Anonym11 september 2010 kl. 14:42

    Åååh vilken magnifik skörd och egenodlad dessutom - helt otroligt! Jag trodde inte heller att persikor gillade växthus så jag instämmer med Madame C - berätta hur du gör, snälla...

    Hälsningar Åsa

    SvaraRadera
  9. Möllebacken11 september 2010 kl. 17:45

    Gott!
    Mina trillade av alla innan de hann mogna.
    Njut!
    Kram Pella

    SvaraRadera
  10. Katarinas trädgård11 september 2010 kl. 20:35

    Himmel, vilken skörd! Är de så goda som de ser ut? Jag är ny besökare på den här bloggen, den ser spännande ut!

    Hälsningar
    Katarina

    SvaraRadera
  11. Lotta12 september 2010 kl. 18:14

    Jag gör absolut inget alls utom klipper, klipper och åter klipper grenar. Jo, förresten, jag hjälper till med en pensel vid pollineringen på våren. Trädet heter 'Frost' och köptes för 8 år sedan. Stod först ute med krussjuka två säsonger. Flyttades in i ett alldeles för mörkt växthus där det växte bra men gav inga frukter. Till slut flyttades både hus och träd och efter två år började det ge massor med frukt. I år över 100 stycken! Jag tror inte det kan stå kvar alltför länge då det växer så det bokstavligen knakar i glaset. Sköldlöss och myror är största problemet, men också att man får vara på hugget när frukterna mognar för de rasar i backen väldigt snabbt. Men goda är dom...och nu är dom slut!

    SvaraRadera
  12. Moments of photography13 september 2010 kl. 15:51

    DE var ingen dålig skörd!!!!!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Den resen gick... ut!

-
Bild
Slutet av januari och våra skymningslampor är tända dygnet runt. Lite dystert med andra ord men jag har en ledig dag och tvätt och moppa golv står på agendan. Jag ska bara ta en tur i trädgården och titta på snödropparna. De lyser som små vita fläckar överallt. Tyvärr är det inte bara snödroppar som lyser vitt i rabatterna. Alla etiketter som sticker upp är fruktansvärt fult och ärligt talat inte helt nödvändiga.  Jag beslutar mig för att plastsanera trädgården och lägger alla etiketterna i en låda med fack där varje rabatt får ett eget fack. De enda etiketter jag vill ha kvar är namnetiketter för t.ex klematis eller som på bilden, rhododendron, och här testar jag en zinketikett med en vatten- och UV-säker penna.  När jag krafsar runt efter etiketterna ser jag mängder av små snigelbarn. Jag upptäcker en hel snigelbarnkammare vid mina frösådda trädgårdsnejlikor. De ska blomma för första gången i år men nu är de halvt uppätna och plötsligt är jag i full gång med att ...
Läs mer

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

-
Bild
Akebia quinata , fembladig akebia, är en fantastisk klättrare som tagit lång tid på sig att börja blomma men för tredje året i rad glädjer den mig med sina fantastiska blommor. Det ända tråkiga med plantan är det svenska namnet. På engelska kallas den 'chokladvin' vilket låter mycket bättre, eller hur? Akebian räknas som känslig (zon 2) men där den trivs blir den väldigt omfångsrik med rankor upp till 5-6 meter. Här får jag hela tiden ta bort rankor som kommer från basen och kilar iväg längs marken. Det var en utav växterna som fick lite frostskador vid de senaste veckornas köldknäpp. Tack och lov klarade sig både stora och små blomknoppar och endast skottspetsarna svartnade. Akebian är sambyggare med små hanblommorna i klasar och stora ensamma honblommor på samma individ. Frukterna är tydligen spektakulära. De ska se ut som små gurkor och ha en smak av melon, men uppgifterna går isär om det går att få frukter med endast en planta. Enligt de källor som jag anser säkra så kräv...
Läs mer

Det var en gång...

-
Bild
Gräsklippning är ett stundom hett debattämne i vår trädgård. Här finns en labyrint av gångar och ibland tillkommer nya och ibland försvinner de gamla. Oftast är det K som kör klipparen och han är inte alltid med på noterna. Det är rondellkörning, U-svängar och backning som gäller och han kör ofta vilse. Är jag hemma springer jag inte så sällan framför och visar vägen varpå han menar att jag lika gärna kan ta över klippningen... men den går jag ju inte på. Har han själv gett sig iväg och jag inspekterar efteråt så är det alltid någon liten snutt som han missat. När jag påpekar detta så är svaret detsamma: klipp själv! Saken är den att jag avskyr gräsklipparen; en bensinare som ska orka med kottar, kvistar och mullvadshögar. När jag klipper är det handjagaren som gäller och ärligt talat kan jag lika gärna använda kökssaxen där det är som värst. Men jag använder verkligen trädgården och där jag trampar fram ska det finnas gångar. Nog om det! Närmast huset springer vi naturligtvis me...
Läs mer