Projektplanering

För många år sedan beökte jag en privatträdgård med en helt fantastisk kryddgård. Doften var otrolig och luften fylld med fjärilar och insekter. Den såg mycket välkomponerad ut och rätt så svårskött, men när vi frågade ägaren beskrev han en mycket simpel metod.

Kryddgården var planterad efter hur växternas knoppar övervintrade.
Geofyter kallas de vars knoppar övervintrar under markytan (ex. pioner), hemikryptofyter har knopparna i själva markytan (ex. aubrietia) medan chamaefyternas övervintrande knoppar sitter ovan mark (ex. lavendel).
Eftersom trädgårdsägaren planterade övervägande geofyter tätt tillsammans kunde han på senhösten helt enkelt dra igång gräsklipparen och köra över området. Finfördelat ris som vintertäckning och blivande mull - klart!!

Visst låter det smart?

I min egen kryddgård finns det dock alltför många växter som jag inte ville vara utan och som inte klarar en gräsklippning, så med jämna mellanrum måste jag gräva upp allt och bringa ordning i oredan.
I år är det dags igen.

Kryddgården består av två delar, inramade av buxbom. I den högra (närmast på den första bilden) har jag planterat ett silverpäron vid kanten. Här ligger en stor sten mitt i buxbomshäcken och här försöker jag hålla mig till ganska låga växter. Olika timjansorter, helichrysum, citronmeliss, kryddsalvia och pimpinell är några befintliga. 

I den andra delen står en Rosa officinalis och här är det planterat lite frodigare, mer högväxta sorter.  Temyntor, björnrot, salvia är exempel på några befintliga växter, men även förvildade myntor och en illa omtyckt liten rosenmandel.
De aggresiva myntorna är jag svag för men jag har aldrig lyckats hitta något bra sätt att hålla dem instängda på. De nergrävda hinkarna utan botten har spruckit så småningom eller blivit myrbon och sorkhögar. I år ska jag försöka hitta plåtrör eller liknande och sätta ner i marken på olika höjd. Alla sätt är bra utom de dåliga, jag får se hur detta funkar.


En höstbild där man kanske ser stommen bättre men också vilken röra allt är. De eftertraktade 'stora sammanhängande sjoken' av en och samma växt lyser med sin frånvaro.

De finns däremot med i mitt huvud och till en viss del på min lilla planteringsskiss. Undrar hur länge jag kan hålla mig till den bara.



Nu kom jag på att jag måste peta in

mitt solur här någonstans också.

Det vore katastrof om inte det fick plats

- present från K!