Varje mörk vintermorgon så dricker jag min smoothie och tar min multivitamintablett, men undrar ändå om inte ett gäng småiris som svävar över gula, svagt doftande jordvivor är piggelinaren nr 1.
Akebia quinata , fembladig akebia, är en fantastisk klättrare som tagit lång tid på sig att börja blomma men för tredje året i rad glädjer den mig med sina fantastiska blommor. Det ända tråkiga med plantan är det svenska namnet. På engelska kallas den 'chokladvin' vilket låter mycket bättre, eller hur? Akebian räknas som känslig (zon 2) men där den trivs blir den väldigt omfångsrik med rankor upp till 5-6 meter. Här får jag hela tiden ta bort rankor som kommer från basen och kilar iväg längs marken. Det var en utav växterna som fick lite frostskador vid de senaste veckornas köldknäpp. Tack och lov klarade sig både stora och små blomknoppar och endast skottspetsarna svartnade. Akebian är sambyggare med små hanblommorna i klasar och stora ensamma honblommor på samma individ. Frukterna är tydligen spektakulära. De ska se ut som små gurkor och ha en smak av melon, men uppgifterna går isär om det går att få frukter med endast en planta. Enligt de källor som jag anser säkra så kräv...
Slutet av januari och våra skymningslampor är tända dygnet runt. Lite dystert med andra ord men jag har en ledig dag och tvätt och moppa golv står på agendan. Jag ska bara ta en tur i trädgården och titta på snödropparna. De lyser som små vita fläckar överallt. Tyvärr är det inte bara snödroppar som lyser vitt i rabatterna. Alla etiketter som sticker upp är fruktansvärt fult och ärligt talat inte helt nödvändiga. Jag beslutar mig för att plastsanera trädgården och lägger alla etiketterna i en låda med fack där varje rabatt får ett eget fack. De enda etiketter jag vill ha kvar är namnetiketter för t.ex klematis eller som på bilden, rhododendron, och här testar jag en zinketikett med en vatten- och UV-säker penna. När jag krafsar runt efter etiketterna ser jag mängder av små snigelbarn. Jag upptäcker en hel snigelbarnkammare vid mina frösådda trädgårdsnejlikor. De ska blomma för första gången i år men nu är de halvt uppätna och plötsligt är jag i full gång med att ...
Vilket svårt tema! Listan på favoriterenner är hur lång som helst och jag kan omöjligt rangordna dem. Till slut funderade jag över dem som 'bara finns där'. Inte de perenner som jag längtar eller letar efter. Inte heller tror jag att jag skulle direkt sakna dem om de försvann, men när de dyker upp blir jag alltid lika glad. Perennen jag fastnade för sköter sig själv, återkommer troget och kväver inte sina grannar: den väldigt vanliga körveln - Anthriscus sylvestris . Den vilda varianten som kallas hundkex eller hundloka växer på markerna utanför tomten och används en hel del som utfyllnad i mina buketter. I rabatten på bilden är den mörkt rödbladiga skogskörveln 'Ravenswing' planterad. Man kan skymta de vita blommorna framför lönnen till vänster och dessa blommor lämnar jag alltid ifred. Med åren har fröplantorna alltmer återgått till sitt grönbladiga ursprung men i den här miljön gör det ingenting, den är vacker ändå. I trädgården finns en annan av mina körvelfavo...
Jag tror dig:) Har skrivit upp vivor på min inköpslista till i morgon.
SvaraRaderaHa det gott!
Hej Lotta!
SvaraRaderaVilken underbar vårgrupp. Man blir glad av att se den.
Får nog skaffa mig några vårblommor.
Ha det fint /Marika
En vakker vitaminbombe. Jeg tror/vet at det øynene ser, er viktig for hvordan jeg har det. Anne
RaderaJa, vårblommor är rena vitaminerna!
SvaraRadera/Anette
Ahh... det var en underbar vitaminkick även i bild :) Idag är det ljust ute så jag ska gå ut och få en dos ljus tänker jag.
SvaraRaderaHa det gott! Carina