Lottas Lund

Det har varit en mild höst här utan alltför dramatiska höstfärger än och med blomning som pågår för fullt. Slingerhjärta är en riktig liten tuffing - tror jag. Min börjar bli ganska så gammal. Den såddes från frö för kanske 10 år sedan och de första 7 åren övervintrade den i sin kruka i förrådet utan någon skötsel alls. Sen grävde jag ner krukan i kallväxthusets odlingsbädd, även här utan skötsel, och den tittade glatt upp varje vår. I våras planterade jag den direkt i marken och nu tänker jag inte gräva upp den igen. Den har verkligen funnit sin plats vid mormors gamla solur och det vore väl typiskt om den strök med i vinter! I ginnalalönnen bakom hänger några Romantica clematis-blommor kvar. Förra året blommade den enormt mycket nästan 3 meter upp i busken. I år har det varit ett fåtal blommor i ögonhöjd. Jag hade ju föredragit en blandning med blommor över hela busken men ok då, man kan väl inte få allt... En som däremot befinner sig överallt är blodpilört 'Firetail...

Nu vänder det mot mörkare tider. Ekorrar och koltrastar är tidigt uppe och idag var jag med dem ute i trädgården på en morgonpromenad. Frukosten fick bli nyplockade tomater, mullbär och några smått sura björnbär. Koltrasten hann tyvärr före till min favorit, vinhallon, och jag gör en mental minnesanteckning att skydda den nästa år.  Körsbärsbenveden har, enligt mig, en utav världens vackraste frukter. Den är under uppstamning och förra året trodde jag att årets fruktsättning strök med vid klippningen. Tvärtom verkar det som. Nästa vår/sommar ska jag klippa till rejält. Insektsträdet är på väg att brytas isär fullständigt. En räddningsaktion eller inte? Nej, jag tror förfallet får fortsätta ostört och när stammarna är helt borta så finns det en chans att fixa en väldigt spännande sittplats runt den japanska träddödaren. Dess rankor börjar bli rejält stora och plantan är rejält förankrad i omgivande träd så där behöver jag inte oroa mig. Det finns massor at...

Jag hade en gång en syrenberså.... den är nu halverad.... och kvar är en kraftigt nerklippt syrenhäck, en stenrundel och massor av bar jord. Över alltsammans sträcker sig grenarna från grannens enorma hassel.  I ena hörnet har jag lämnat kvar en stor, risig doftschersmin - just för doftens skull och naturligtvis för att det från början är ett skott från min morfars gamla buske.  I det andra hörnet står komposten kvar ett litet tag till.  Jag vet nästan aldrig direkt hur nya planteringar kommer att se ut. Det får helt enkelt växa fram efterhand. Just nu är min in plan: gul daglilja, blå, lila och gul iris, lila näva, gillenia, salvia och daggkåpa, lila allium, lila och blå hyacinter och massor av påsk- och pingstliljor... ...och in smög den lilla brokiga buxbomen som behövde flyttas från entrérabatten.

 Försök fota en sammetshortensia utan att få en humlegump i linsen.     Jag prövar en annan blomma - nähä, där kommer du igen! Och nu då? Ska du föreställa en tjur? Okej, du lyckas skrämma mig att byta blomma igen...   och jaha, där sitter du och blänger... Suck, jag tror jag prövar en annan dag! Jag är absolut inte ensam om att gilla sammetshortensia. Det surras rejält i de stora blomklasarna. Det är de inre, fertila blommorna som är intressanta för insekterna. De yttre är sterila och hänger bara som lockbete. Jag är så förtjust i denna buske att jag har skaffat mig 3 exemplar. Alla kommer de från en modersplanta på Österlen som verkar kunna avvara hur många skott som helst. Tillväxt i kruka ett tag och sen plantering i jorden direkt. En av mina buskar står rejält mörkt men i fuktighetshållande jord och har endast ett fåtal blommor och rätt svag tillväxt. Den andra står lite halvskuggigt och torrare under linden vid vår uteplats. Den ...

K's ögonbryn antog helt nya former när han såg min senaste stavläggning i lövsalens gångar. 'Rötter?', frågade han. 'Mängder', svarade jag, och trodde därmed att saken var färdigdiskuterad.  När jag lite senare bad honom om hjälp så fick jag höra 'Jaha, ska det byggas räcke nu?', följt av ett väldigt irriterande skrockande.  Jaja, små gliringar kan jag väl tåla så länge han hjälper mig att banka ner stolpar och skruva fast paraboler.  Jag fick en toppenidé av  Tantotteskrufv  efter mitt senaste inlägg. Hon föreslog att jag skulle hänga upp parabolen, vilket verkligen tilltalade mig. Tyvärr fick jag ge upp efter många försök men jag hittade en gammal stolpe i förrådet och fick i alla fall upp parabolen från marken. Ett rymdskepp har landat! Grönmålat eftersom det var den enda färgen jag hittade i hastigheten, och fort ska det gå, eller hur? Nu har jag börjat rumstera runt bland växterna i rabatten också. Jag har flyttat hit gräs och alunt...

Men oj, vad har du gjort? utbrast K när han såg min nyanlagda gång. 'Har du inte lagt sand under? Det ser lite ojämnt ut. Du vet att ligger trästolparna direkt i jorden så håller de inte så länge. Kan man verkligen gå på dem när de är så ojämna? Varför har du hoppat över en bit här... jaså, en rot, ska du inte kapa den?... det ser lite konstigt ut med ett glapp sådär. Sen visade jag detta fotot för min äldsta son. Var är det taget någonstans? ....nähä, i trädgården? det ser ju ut som i en djungel någonstans.... Snyggt jobbat, morsan! Jag vet att man inte ska skryta men visst är han lyckad? Ja, sonen då förstås, mannen är ju helt misslyckad! Detta är den första träbelagda etappen på gången som går runt lövsalens stora rabatt.  Rabatten vill jag inte ens fotografera eftersom den är uppbyggd av huvudsakligen olika hostor och i år har de blivit mycket hårt åtgångna av snigeldjävlarna. Till och med det giftiga kermesbäret har de varit på. Halvvägs in i stammen sen dog de...

Till slut insåg jag att det inte funkade längre. Den illande blå hortensian 'Endless summer' i min japanska rabatt har varit ett irritationsmoment de senaste åren. Inga bekymmer innan blomning och helt fantastisk när blommorna börjar vissna i läckert lila - men nu!!! Övriga växter går i rosa och vitt men syns de??? Nej, det enda man ser är detta blåa monster som dessutom trivs förträffligt och vräker sig överallt. Så när jag fick frågan om jag ville ha en vit trädpion som ägaren var tvungen att ta bort så greppade jag spaden direkt. Här ska trädpionen stå! Först tänkte jag slänga monstret på komposten men jag har jättesvårt för att kasta stora, fina växter så först släpade jag runt den i hela trädgården. ... och minsann, plötsligt hittade jag platsen! Under den stora boken där det är svårt att få gräs att etablera sig och där vi i vanliga fall har en hängmatta. Jag lämnade plats för hängmattan och grävde ett jätte-hål en bit ut så nu kan man gunga i skydd av hortensian....