Lottas Lund

Japansk träddödare - en höjdare i den mening att det är något riktigt positivt? Njaaee, det skulle jag nog inte påstå ändå. En höjdare i ordets exakta betydelse då? Absolut!! Utav de växter jag själv planterat så är den japanska träddödaren utan konkurrens den högsta. Den planterades vid foten av en sälg som senare dog (!?) och föll omkull i en höststorm. Träddödaren överlevde raset, snodde sig kring sig själv och klättrade på det viset upp till dungen av rönn och sälg som står en bit bort och där den numera breder ut sig hämningslöst. Japansk träddödare -  Celastrus orbiculatus - tidig höst Den japanska träddödaren är tvekönad och tydligen behövs det både en hona och hane för att få frukt, men såvida det inte finns någon hane planterad i närområdet så har naturen fuskat lite där, eftersom jag då och då får några få röda frukter på min planta. Lite svåra att se på 12 meters höjd så jag brukar inte upptäcka dem förrän bladen har trillat. Bladen sitter förresten kv...

De senaste somrarna har jag mer och mer kommit att uppskatta en gammal trotjänare i trädgården. Jag har tre ganska så gamla exemplar av samma sort och de har hängt löst några gånger till förmån för andra lite mer spännande buskar. Men de har fått stå kvar allesammans och tur är väl det. Busken jag pratar om är den gamla godingen 'rödbladig perukbuske' - Cotinus coggygria 'Royal Purple'. Den är absolut sist hos mig med att släppa ut sina blad men då får den också en alldeles speciell uppmärksamhet nere mot lövsalen där den matchar den nya smällspirean 'Amber Beauty' och ett brokbladigt älggräs. Lite senare kontrasterar den samma smällspirea men sammanför även guldazalean och blå akleja till en harmonisk plantering. Åt andra hållet speglar samma buske trädens stamfärger, förstärker rhododendronblommorna och plockar även upp den brunröda insidan på sommarmagnolians blommor om man tittar noga. Jag menar, vad kan man mer begära?  Mitt andra exemplar...

Jag har en rödblommande Hamamelis x intermedia 'Diana' som jag är mycket förtjust i. Det är en hybridtrollhassel som är en korsning mellan japansk ( japonica ) och kinseisk ( mollis ) trollhassel. I många år har jag varit sugen på en gulblommande. Antingen en hybridsort eller den rena kinesiska arten vars blommor doftar väldigt gott. I år tröttnade min trädgårdsguru på mitt velande om vilken sort jag skulle välja och köpte mig en H. x intermedia 'Pallida' i födelsedagspresent. En väldoftande gulblommande trollhassel som nu står planterad bredvid körsbärskornellen med pingstliljor runt fötterna. Förtjusande! Men idag går jag förbi den rödblommande 'Diana' och vad skådar mitt norra öga....  en gren sticker rakt upp och blommar... med gula blommor! Lite eftersökningar och det tycks vara Hamamelis virginiana - amerikansk trollhassel som tjänat som ympunderlag till 'Diana'. Jag får väl klippa bort grenen så småningom men måste ju bara försöka ta...

Trädgården just nu: KABOOM!!! Fler färgbomber hittar ni hos Bland Rosor och Bladlöss .

Höststädning. Under en odlingslåda som stått ovanpå utlagda plankor så hittar jag en liten svart figur som trycker sig mot marken. Om jag försiktigt lyfter bort plankan går det nog att putta ner honom i grönsakslandet bakom.   Himmel, han svimmade av!!! Försiktigt skopar jag upp honom och bär in honom i växthuset. Där kan han ligga lite varmare under persikoträdet och hämta andan. Tio minuter senare är alla lådorna tömda och staplade i växthuset.... och den lilla ödlan borta. Hoppas han får en fin vinter!

Trött på de gamla solcellslamporna plockade jag bort foten och plastkupan, borrade små hål i sidorna och trädde upp dem på en bit ståltråd. Fastspända över rosenbågarna blir de faktiskt riktigt fina i skymningen.

Det har hänt att jag fallit för frestelsen att köpa en bergklematis. Den är inte riktigt härdig hos mig men jag zonknäcker så gärna för en sådan sak. Köper jag plantan på våren så kanske jag kan njuta av en blomma eller två samma år och sen dör plantan bort. Någon gång har den klarat en vinter, men utan att blomma några fler gånger. Tre-fyra gånger har jag nog testat bergklematis, men det var länge sen nu. I år kliver jag nerför altantrappan och tvärstannar mitt i ett steg. Långt inne i den jättestora rosen Valdemar skymtar jag dessa! En överlevare!!!  Från när?- jag minns inte.... Två milda vintrar i rad och den har inte bara växt till sig rejält utan bjuder också på en underbart vacker blomning. Nu tror jag tyvärr inte att plantan klarar en lite strängare vinter hos mig, men jag ska bädda in den och hoppas på det bästa. Skulle den inte visa sig fler gånger så snubblar jag nog på en ny planta i en affär och så.... plötsligt händer det...igen! Plötsligt händer det fler saker...