Lottas Lund

...så ska man kanske binda kransar. Just nu är jag inte speciellt sugen på kransbinderi, men vi var tvungna att beskära några rönnar och bären måste ju tas tillvara på något sätt. Röda från vanlig rönn, små brungröna från carmencitarönn och stora orange från doodongrönn. Nu hänger det knippen på tork i kallhallen och faller lusten på så blir det kanske en krans, eller fågelmat, så småningom. För vad man än tycker om det, så är hösten på intåg och efter den följer vintern. Det var när vi beskar rönnarna som jag även var tvungen att kapa grenar av katsuran. Dessa blev sen liggande i en rishög och några dagar senare spred sig den söta karamelldoften genom trädgården. Jag fick lite jul-feeling och nöp av gurkörtens blommor och frös in. Till jul ska dessa isbitar klirra i juldrinken... eller eventuellt i nyårs-champangen. (De vita blommorna kanske försvinner i isen och dyker fram som något äckligt slask men då är väl drinken nästan slut och man tål en och annan överraskning.) Det blir i all...

En av mina absoluta favortiperenner är violruta, thalictrum . Allra mest gillar jag de enkelblommande, höga och svävande, med pärlor till knoppar. För 6 år sedan planterade jag tre sorter vid den rostiga gamla harven: Thalictrum delavayi  'Stiernhimmel'- violruta : vit 125cm, juni-sept Thalictrum dasycarpum  - ängsviolruta : vit, 180 cm, juli-sept, violetta stammar Thalictrum rochebrunianum  - skuggviolruta : violett 150 cm, juli-aug Texten kommer från etiketterna men vilken/vilka det är som blommar kan jag inte luska ut. Här finna höga och låga, vita och ljust lila, men alla har gröna stammar och alla är de lika vackra. Många fröplantor återfinns i rabatterna runt harven. De flesta av dem gör sig perfekt där de svävar in i elefantgräset, blandar sig med blodflädern eller smeker sammetshortensian. Några hittar inget passande stöd och lägger sig väldigt ograciöst över sina lägre grannar. Dessa rycks upp och placeras med fördel i vas inomhus. Sp...

Dammen växer så sakteliga igen och blir för varje dag lite mer som jag vill ha den: naturlig.  Längs den lilla bäckfåran har ormbunkar och stinknäva placerat sig. I torvblocken stortrivs fröplantor av någon sorts frossört och vid stenstranden har naturen hjälpt till med att plantera en gulbladig akleja. I våras fanns här massor av vattensalamandrar och senare hittade jag ett tiotal trollsländeskal på irisbladen.  Jag var nära att sätta kaffet i halsen då jag en morgon tittade ut genom fönstret och fick se hägern stå vid dammkanten. Vi skippade fiskar just för att det finns gott om hägrar i området och vi hade hört att de lätt kan sticka hål på dammduken när de fiskar. Antagligen var denna på jakt efter grodor för de tycks ha försvunnit de senaste veckorna, men duken är i alla fall hel.  Nu börjar det bli läge att rensa och plantera in egna perenner som kan förvilda sig lite, och kanske bygga något ställe där grodorna kan gömma sig om den otäcka häge...

Äntligen har jag fått ihop tillräckligt med stolpar för att kunna fortsätta på min stavgång i lövsalen. Den vänstra rundan gjordes i höstas ( del 1 ,  del 2  om man vill se det jobbet) och nu har den byggts på med ett högervarv. Avbrott för en liten stenläggning som man inte kan se på bilden, men sen kan man fortsätta förbi stolarna, runda körsbärsträdet och komma ut vid parabolbadet - utan att man har stora lerklumpar under sulorna! Jag är jättenöjd. Även sorkarna och sniglarna tycker det är en spännande miljö, men det är väl bara att gilla läget om jag nu har valt att försöka odla en 'naturträdgård'. Det blev en liten miss i rundeln på baksidans mitt. Här ligger körsbärsträdets grova rötter åt helt fel håll så stolparna fick en lite ny riktning - rakt in i jättestenarna vid tomtgränsen. När K undrade vad som gått snett så sa jag med ironi: "Snett nej, jag har tänkt ställa en staty här som man kan vika av för att beundra." Nu börjar idén få fäste.... en ...

Den nya rabatten under den stora hasselbusken blev inte riktigt som jag tänkt mig. I våras blommade alla 100 påskliljor jag grävde ner i höstas. Tillsammans med hyacinter uppblandat med små pingstliljor blev det jättefint. Påskliljorna hann precis vissna ner när purpurlöken slog ut, jag trodde faktiskt att de skulle överlappa varandra och hade sett fram emot en gul-lila vårrabatt. Purpurlöken hade dessutom exakt samma nyans som de lila tulpanerna som därmed försvann totalt... mindre lyckat. Efter en plantskolerunda fyllde jag upp undertill med några inköpta alunrot i olika nyanser.  Sen började trebladspiran blomma - den som jag trodde skulle blanda sig fint med purpurlöken - som då redan var överblommad. I stället fick den sällskap av en liten lågvuxen näva och en rosaaktig daglilja. Rosaaktig??! Nej, här har det gått snett. Efter några dagar dök ytterligare en dagliljeblomma upp. Denna gången den rödgula Frans Hals. Det var bara det att jag trodde jag sorterat bort...

Vi har tillbringat en del av semestern på Island och jag är fullständigt bedårad. Vilket vackert land! Även om jag har bildminnet fullt av svarta lavastränder och mossgrå lavafält så är det dessa bilder som jag tar med mig som inspiration hem till den egna trädgården. Ängarna! Vanliga enkla ängsblommor - och det blir fantastiskt vackert. Bergen, hästarna och de charmiga små stenhusen får nog stanna i fantasin, men en strimma äng med humleblomster, ängssyra, smörblommor och nävor ska jag absolut försöka mig på att plantera.

Amerikansk syren står det på växtetiketten men rosa säckbuske tycks vara det vanligaste namnet på internet. Inte så härdig (zon I-(II)) så det är en zonknäckare hos mig här på gränsen till zon III. Den har nu klarat en vinter och nedklippning i våras och ändå blommar den så här fint vilket verkar väldigt lovande. Jag gillar den! Det gjorde även de små sniglarna som av någon anledning hängde i klasar längs med stammarna i våras. Nu lämnar de busken helt ifred. Blommorna ska enligt uppgift dofta och attrahera bin och andra insekter men än så länge har jag inte sett någon större aktivitet. Kanske på grund av det evinnerliga regnandet som försvårar för både mig och insekterna att utnyttja trädgården till fullo. En liten buske som absolut ska få en chans i min skuggiga trädgård i den fuktiga lerjorden - trots att den enligt uppgift vill ha full sol, väldränerat och vindstilla läge.