Monsterklipp

Det finns växter som plötsligt förvandlas till monster. De är hur oskyldiga som helst under flera år och man gullar och pysslar med dem. Plötsligt går man ut en sommardag och upptäcker att gullungen är ute efter att döda! Allt närliggande är i farozonen och ibland även man själv där man står på en vinglig stege med såg och sekatör i högsta hugg.

Jag har ett antal sådana monster som jag behandlar på lite olika sätt:

- den japanska träddödaren går jag inte nära men så har den också fällt en sälg och jobbar nu vidare på häggen
- piprankan sliter jag och drar i en gång om året för att rädda himalayabjörken och häggmispeln från strypning
- den senaste älsklingen som blivit ett monster är den fembladiga akebian. Malus 'Eleyii' och en mörkbladig fläder fick intensivräddas i våras.
- blåregnet har böjt en klen metallbåge, knäckt ett plommonträd och nu sänker den sakta en båge av armeringsnät. Idag har jag klippt en skottkärra med årsskott för att kunna gå igenom bågen och hålla silverpäronet fritt... och det syns knappt på monstret.

 

 Men... det står det ett nyinköpt blåregn och väntar på plantering. Ett vitblommande blivande monster hoppas jag. För det är just det, jag vet att det blir stora växter och att de kräver sin plats men kan ändå inte låta bli att plantera dem på ibland helt omöjliga ställen. Det är något med de här vilda monsterväxterna som tilltalar mig speciellt.... och sen är det ju roligt när något äntligen trivs.

Lotta