I vår, då ska jag....

 ... få snits på norra altanen!         Hoppas jag, för just nu är jag helt renons på idéer. 

Altanen ligger längs med vår entrégång så den är väldigt synlig och idag ser man bräder, gammalt fönster, lite marmor- och kakelrester och mängder med sågspill efter sommarens renovering. Eftersom vi tog bort delar av räcket för att lyfta in material så är det också full insyn!

gamla bilder 

Jag vet att K avskyr det lika mycket som mig och när andan faller på kommer han att bestämma sig på studs för att det är dags att fixa fasaden och altanen. Då gäller det för mig att ha mina planer klara och vassa argument att komma med för att få min vilja igenom. 

Den norra altanen är liten och ligger i skugga hela tiden. Precis när vi byggt den användes den flitigt eftersom solen nådde fram på sen eftermiddag och måltiderna i kvällssolen var underbara. Men åren gick och grannens 6 granar växte. De är nu minst 10 meter höga och stänger effektivt ute alla solstrålar. Därför stör katsuran som växter intill inte alls, utan är tvärtom en anledning till att man i alla fall på hösten tar med sig en stol ut för att njuta av doften. En ljus tuja växer vilt bredvid men tanken var att den skulle klippas i bollform så det ska jag i alla fall börja med i år.

K förespråkar att vi ska ha en trappa ner till entrégången men då tror jag altanen slutar som en förvaringsplats för sopor eller saker på väg till förrådet och sen samlas det en liten skohög innanför altandörren också. Vi kan inte sätta tak över för lutningen blir för svag, och odlingsmöjligheten är begränsad pga det svaga ljuset. Norrläge, vindstilla och ibland lite fuktigt gör att spindlarna älskar att bo här. Vissa år väver de in fasaden varje natt. 

Ett år samlade jag krukväxter där men att bära vattenkannor med regnvatten från tunnan tvärs igenom hela huset tröttnade jag snabbt på. 

Med våra lägre fåtöljer ser man inte ut över räcket och det känns trång och instängt. Med högre stolar och bord blir insynen total och en person i grannhuset älskar att stå på sin altan och studera vad vi sysslar med. 

Växterna runt omkring är jag i stort sett nöjd med; en skenhassel som blommar makalöst, en stor skimmia, en orangeblommande trollhassel och sockblomma som marktäckare. Förutom katsuran och tujan står här ett prydnadsäpple, ett prydnadskörsbär och diverse barrväxter. Vintertid blommar ett kejsarolvon vackert med en ljusprydd gran som bakgrund. Något för alla årstider utom på sommaren då här bara är grönt och skönt.

  

Vad i hela friden ska jag hitta på här för att vi ska använda altanen?? 

En gles odlingsvägg mot carportens tak? Hög gatlykta bredvid gången med möjlighet att fästa taksegel i? En ensam stor hängmatta med regntåliga mattor under? En dagbädd? En trappa med jobbig grind som man inte gärna vill öppna i onödan och ett litet kaféset för snabbkoppen på väg till soptunnan? 

Jag har några månader att fundera på detta ganska trivsamma dilemma och sen, i vår, då plötsligt....

Se mer vårsysslor hos trädgårdsfägring och njut av veckan.

Lotta

Kommentarer

  1. Så flott det store rosa blomstrende treet var.

    SvaraRadera
  2. Hej Lotta!
    Har du de fina träden alldeles intill altanen så är det synd att inte använda det mer. Tror det skulle vara praktiskt med både trappa och grind, då kommer du åt att vattna eventuella krukor lättare.
    Har inget tak på min altan men har funderat på ett segel, tycker det ser mysigt ut.
    Lycka till med dina planer.
    Ha det gott /Kram, Marika

    SvaraRadera
  3. Så härliga trädgårdsbilder du visar och så mysigt med katten på en av bilderna.Förra sommaren satte vi markis över vår altan det blev vi nöjda med men man kan även ha ett segel över det ser så trevligt ut .Ha det gott/Margareta

    SvaraRadera
  4. Låter som ett klurigt dilemma. Jag är ju såld på hängmatta och under ett segeltak låter härligt. Men det får inte vara för svalt bara. Växterna och planteringen runt är underbar.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  5. Vilket härligt problem du har! Det finns inget som är så roligt som att fundera på vad man ska hitta på med mer udda ställen - och rätt var det är kommer du att få en snilleblixt. Men jag förstår att du känner dig lite stressad. Det gäller att vara förberedd när ens gubbe får för sig att börja på nåt större jobb. Man kan ju inte be dom vänta, då kanske dom aldrig börjar.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Bågarna bågnar

Plötsligt i paradiset