fredag 29 april 2016

Blommig fredag - Drömmar om rosa!

Det får bli en favorit i repris.

Prunus 'Accolade' som nu börjar blomma är en dröm i rosa. Planterad precis utanför vardagsrumsfönstret där soffan står, så kastar den ett skimmer över alla som slappar där. Under den här perioden förvandlas jag till en riktig soffpotatis  :)
Förr om åren har trädet invaderats av domherrar som plockar av blomknopparna och slänger dem på marken (!?), men i år har jag kommit på botemedlet för detta. En eller två fågelmatare med solrosfrön och de små fåglarna samlas där i stället. Lysande i all sin enkelhet!



Fler drömmar om rosa hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.

söndag 24 april 2016

Mätt på vårens mattor? - aldrig!

Så länge jag varit trädgårdsintresserad så har jag drömt om en sån där fantastisk vårmatta. Jag köpte mängder av små påsar och grävde ner under träd och buskar men ingenting hände tyckte jag. Där jag planterat lökarna kom det upp en litet gäng... samma lilla gäng, år efter år.

Så småningom kom jag på att knepet var delning och flyttning. Flyttade jag en buske eller perenn så följde kanske en del lökar med och etablerade sig på sin nya plats. Några små lökar fick mellanlanda i komposten tillsammans med en död eller överflödig perenn och andra följde med då jag helt enkelt flyttade jord. Plötsligt började det dyka upp små gäng lite överallt, och sen gick det fort.

Idag har jag allsköns lökar nästan precis överallt. Blandat med vårperenner blir det härliga mattor, precis sådana som jag så länge drömde om. 

Synen stör nog en hel del kloka trädgårdsmästare då jag tillåter det som av många helt rätt klassas som besvärliga ogräs. Just nu är det svalörten som lyser upp lite överallt. Den fick en rejäl skjuts då vi grävde ut för dammen och flyttade runt den överblivna jorden. På vissa ställen får den breda ut sig som den vill medan jag försöker hålla den i schack på andra. Här vid jätteramsen och nunneörten Beth Evans får den gärna vara kvar.

För snart 15 år sedan fick jag en gullviva av en vän och genom åren har jag också planterat lundvivor. Eftersom dessa lätt korsar sig med varandra kan det vara hybrider som nu återfinns i både röda och orange nyanser. Gullvivor korsar sig också med jordvivor och en trädgårdsviva uppstår, och där har vi kanske en förklaring till alla de vivor som jag inte har något minne av att jag planterat. 
Något som jag däremot har koll på men tydligen får vänta på förgäves är tillkomsten av den lilla svavelsippan. Det är en korsning mellan vitsippa och gulsippa och jag har massiv förekomst av bägge... men vill de korsa sig?... icke!
En del mattor har jag svårare att få fart på. Balkansippan är en sådan. Jag älskar speciellt den blå varianten men den är svårflörtad trots att jag delat den och dränerat dess lilla markplätt både en och två gånger. Men så är det med vissa saker, de vill helt enkelt inte!
I höstas komponerade jag en ny vårmatta på platsen där den gamla syrenbersån stod. Gula påskliljor med underplantering av ljust gula mininarcisser och blå och lila hyacinter. Nu när jag ser blomningen så tror jag att jag ska lägga till pärlhyacinter nästa år. Den bredbladiga med mörklila botten och blå topp. Sen kommer ju den alltid lika spännande naturen och blandar sig i.... Vad kommer att dyka upp här helt spontant? Svalört känns just nu som ett säkert kort, förutom syrenskott och kirskål då!



fredag 22 april 2016

Blommig fredag - Ja, vad ska man säga

Som ett litet skogstroll sitter han där, Sune, och lyssnar efter alla smådjur som prasslar bland fjolårslöven. Visst är han söt? Snäll, go och kramvänlig, eller hur?

I nästa sekund kommer hans sanna natur fram och han kastar sig över mina träd med alla klorna utspärrde. Här ska vässas! Barkflagorna ryker, småfåglarna flyr för sina liv.....  
...och jag slänger upp altandörren för att ryta åt honom. Det är då han tror det vankas mat och plöjer genom rabatterna i full fart med hela sin lilla trinda kropp. Ett spår av avbrutna tulpanstjälkar visar Sunes väg.

Han är även en småvresig gammal herre och man vet aldrig om han tycker att en klapp på huvudet är en personlig förolämpning och man får man smaka på alla hans nyvässade klor.
Dessutom tar han även gärna en tupplur i mina planteringskärl, och alla odlingslådor och grönsaksbäddar är inhängnade med nät eftersom han ser denna mörka, nysådda, öppna jord som sin alldeles egna toalett. Suck!

Ja, vad ska man säga... vi älskar honom ändå!


Fler 'ja, vad ska man säga' hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...