Otacksam gourmand!

Vy över vår altan.
Byggd i husets vinkel, ganska trång som ni ser, golvnivån 1,5 m över marken och med tak där vindruvsrankor är uppfästa. Trappan är den gamla entrétrappan som det är tänkt ska ersättas med en trappa i rätt nivå - så småningom.
Altanen är faktiskt ful som stryk. Men som ni kanske kan ana av sommarbilden gillar vi den skarpt då den skänker skugga och svalka under heta sommardagar, är oftast helt myggfri och bjuder på en bra skörd av vindruvor.





I hörnet står just nu höstens ljungkrukor, äntligen befriade från snön, med lite blask kvar framför.
Igår när jag släpper in Sune studsar jag till när jag ser några spår som jag inte tycker hör riktigt hemma här.



Visst är det ett rådjur som tagit sig upp på altanen!
Oj oj oj  fruktansvärt, tänker jag. De måste vara helt desperata för att våga sig på något sånt här. Jag kör genast iväg och inhandlar morötter, stampar upp ett litet område strax utanför vår tomtgräns och lägger ut godsakerna.



I morse tittar jag ut genom köksfönstret och där står han, djuret jag räddat från svältdöden, och äter upp koltrastarnas äpple. Sen fortsätter han att tugga lite på mina buskar innan jag bankar på fönstret och skrämmer iväg honom.


Utanför vår tomt stannar gourmanden till och luktar lite på min hög med morötter, ser sig lite undrande omkring, (som om han undrar om det är dolda kameran), och går sen i maklig takt in i skogen.



25 kilo morötter?.... någon?



Kommentarer

  1. Hmm... ser inte direkt svältfödd ut?

    SvaraRadera
  2. Rådjuren har det nog rätt tufft i vinter, grannbonden fodrar med foderbetor och träden gnags i härdigt kan jag se när jag ute och går. Modigt rådjur som vågar gå upp på altanen..ha en skön helg!/Sophia

    SvaraRadera
  3. Ja, verkligen.... här bjuder du på finaste morötterna... och det duger tydligen inte ;-) Nä usch vad tråkigt med rådjur som frossar i trädgårdarna..... Men gissar att de inte har det lätt.... Ja, det är svårt det där..... Jag är åtminstone livrädd för att bjuda på ett delikatessbord när alla lökar tittar upp.... Vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska kunna stoppa ev. 'tjuvätare'.....

    Det var inte lite vindruvor ni verkar kunna skörda..... härligt!!!!

    Många kramar
    Charlotte

    SvaraRadera
  4. Fniss! Ja, vad säger man... Hoppas de håller sig borta när tulpanerna börjar börjar sticka upp...
    Kram,
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  5. Du kan ju alltid hoppas på en hare eller två...;)

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig vårlig rubrikbild du har gjort! Knoppar vill vi se fler av! Men vilka kräsna typer till grannar du har! Man ska som vanligt inte göra sig till...
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  7. Skulle tro att det nog kommer en och annan hare som gillar dina morötter.Här har vi fått täcka allt som jag är rädd om för hararna är värre att äta rosor och annat.Rådjuren har inte kommit in så många gånger men det blir väl när snön försvinner och det börjar sticka upp grönska i rabatterna.

    SvaraRadera
  8. Nej men ... Menar du att rådjuret ratade morötterna? I så fall var det en riktig finsmakare!!
    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  9. Du tampas med rådjur du..... vi har rävar som häller till runt knuten och markerar revir. men jag har inte lyckats fånga dem på bild då de är nattdjur.
    Säger som Ruben; Sicken finsmakare du har. men det kan vara så att det kanske doftade för mycket människa, jag lovar, morötterna kommer att försvinna så småningom. kanse äts de upp av någon annan.
    Kram Pella

    SvaraRadera
  10. Lite spännande med naturens mysterier... Man klurar och funderar och vill så hemskt gärna ta någon på bar gärning. Jag hade nog undersökt fotspår och plockat upp morötter för att se gnagspår. Så nyfiken är jag.
    Kunde rådjuret ätit en del av dem och sedan kikat närmre för att se vad annat det bjöds på och sen bara nosat igen på vägen tillbaks? Hmm...
    Tänk att den vågade upp på altanen, och undrar om det är samma rådjur som du har på kortet.
    Snacka om vindruveskört du får, så skoj. Det ser så himla mysigt utt.
    Skrattade gott åt ditt guldfiskminne nedan. Själv kallar jag mig lite för ekorre. En som gräver ner saker och glömmer bort dem, blir sedan glatt överraskad när de växer.

    Många kramar från Annelie

    SvaraRadera
  11. Man ska inte göra sig till...tydligen ;))
    Men tänk att de vågar sig upp på altanen.
    Ha det bra ;)

    SvaraRadera
  12. haha.... Det var nog för bra för att vara sant - typ dolda kameran som sagt! Han kommer nog tillbaka och tar dom! Om inte morötter är för sött för rådjur?

    Kram,
    Stina

    SvaraRadera
  13. Jag avundas dig att bo invid skogen. Men jag avstår gärna från rådjuren. De är jättefina. I skogen.
    Och jag tycker dubbelt synd om dig, som dessutom tycks vara rikeligen försedd med sorkar och annat.
    Jag kom just in från en inspektionsrunda. Snön smälter och har sjunkit undan och avslöjar en mängd svarta toppar lite varstans i trädgård.
    Inget jag hade längtat efter att se precis.

    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  14. Fina bilder och så häftigt med en sådan besökare på altanen! Tur det inte hände här, för kan jag mata möss kan jag nog mata rådjur också = ) Nej, allvarligt talat. Jag är glad över staketet runt trädgården...
    Lisa

    SvaraRadera
  15. Modiga bekanta från skogen...man får hoppas att de hittar ätbart på annat håll också...Här i lilla skogsbyn vandrar rådjuren från ställe till ställe.
    Altanen verkar jättemysig...
    Ha en bra vecka...
    Christina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar