Lottas Lund

Vad jag förstår finns det fortfarande ett ganska stort motstånd till gult i trädgården. Efter att ha sett Ulla Molins trädgård var jag inne på det spåret själv. Den gula färgen är bannlyst i hennes fantastiska trädgård och för att få en lika fin trädgård grävde jag upp varenda gul blomma jag ägde. Jag minns jag hade stora problem med de gula krokusarna som var spridda precis överallt och lovade mig själv att jag skulle aldrig göra om misstaget att plantera gult igen.    Man ska ju som sagt aldrig säga aldrig för det dröjde inte så länge förrän jag ändrade mig och planerade gula krokusar, gula tulpaner, gula azaleor, gult gräs och gulblommande träd och buskar i mängder. Genom åren har det blivit en stor favoritfärg i min trädgård, framför allt såhär på vårkanten.  Igår kom den första lediga soldagen och jag var ute i det fantastiska vårljuset. Det är något visst med de första utslagna krokusarna som lyser upp bland de bruna löven även om de inte är gula.   Jag brukar ...

Det är roligt med teman som får en att tänka närmare på saker som 'bara finns där'.  Som mina häckar. Inget speciellt med dem.... de bara finns där... av en eller annan anledning. Min smått avskydda älsklingshäck är en buxbomshäck som jag fick då ett hus skulle rivas och häcken kastas. En grävmaskin tog upp plantorna och slängde dem på ett släp så det blev ett pyssel att få ihop en fin, sammanhängande häck igen av de misshandlade plantorna. Men det gick och den trivdes hos mig i ett halvskuggigt läge i skydd av två plommonträd och inte alltför tung jord. Tyvärr dog plommonträden och det soliga läget som blev resultatet gillades inte alls av häcken. Varje solig vår bränns bladen bruna och faller av så vid något tillfälle trodde jag den var drabbad av buxbomssjukan. Dessutom har den vintertid ständigt besök av sork och mullvad som lämnade stora hål rakt ner till rötterna. Häcken har de senaste åren sett för bedrövlig ut och jag har haft funderingar på att ta bort den helt eller d...

Sällan har jag längtat så efter ett årstidsbyte. Min sista arbetsinsats i höstas var en regnvattenränna rakt ut i gräsmattan, men projektet växte och jag hann inte så långt som jag önskat innan kylan slog till. Utloppet till rännan är ett markrör som är kopplat till ett stuprör som samlar regnvatten från halva taket. K vet inte om det än, men min plan är att kapa stupröret och koppla på en regntunna. När tunnan är full leds vattnet vidare till markröret. Vi har samma system på andra sidan av huset vilket fungerar utmärkt. Eftersom vi bor som vi gör med våtmark utanför tomtgränsen brukar jag nästan aldrig vattna i trädgården. Vad jag behöver vatten till är växthuset, odlingskragar och krukor nära huset. Vattnet jag försökt leda om har tidigare flödat ut över en gång med kompakt jord och efter en regnskur blir där sumpmark med stående vatten under en ganska lång tid.  En hög med överblivna stenar från ett annat projekt blev starten på min nya regnränna. De ska dölja markröret och sta...

Nuförtiden sparar jag inte mina trädgårdstidningar utan i början på året går jag igenom gamla nummer, river ut det jag vill spara och samlar klippen i en tjock liten bok. Naturligtvis får man en mängd idéer genom att bläddra igenom tidningar på det sättet. Speciellt nu då man sitter inne och inte kan göra så mycket trots att energin bubblar. De senaste veckorna har jag blivit sugen på att göra trädgården mer inbjudande under vintertid. Speciellt en sådan här vinter då blötsnö och kyla ligger som ett tungt täcke över alla nedböjda grenar. Spaljéer, bågar, pergolor i kraftigare utförande än de jag har idag står högst på önskelistan. Lyktor och ljusslingor finns där också och naturligtvis växter som är vackra på vintern.  Idag tittade solen fram och jag tog med min kamera ut för att få lite vinterbilder.... eftersom jag hade sett veckans tema hos trädgårdsfägring tänkte jag det kunde vara roligt att se lite 'flera år senare-bilder'. Bilderna till vänster är från januari 2003 och d...

 ... få snits på norra altanen!         Hoppas jag, för just nu är jag helt renons på idéer.  Altanen ligger längs med vår entrégång så den är väldigt synlig och idag ser man bräder, gammalt fönster, lite marmor- och kakelrester och mängder med sågspill efter sommarens renovering. Eftersom vi tog bort delar av räcket för att lyfta in material så är det också full insyn! gamla bilder   Jag vet att K avskyr det lika mycket som mig och när andan faller på kommer han att bestämma sig på studs för att det är dags att fixa fasaden och altanen. Då gäller det för mig att ha mina planer klara och vassa argument att komma med för att få min vilja igenom.  Den norra altanen är liten och ligger i skugga hela tiden. Precis när vi byggt den användes den flitigt eftersom solen nådde fram på sen eftermiddag och måltiderna i kvällssolen var underbara. Men åren gick och grannens 6 granar växte. De är nu minst 10 meter höga och stänger effektivt ute alla solstrålar....

Det är hemskt att höra om alla som drabbats av tragedier pga den pågående pandemin och det känns nästan lite förmätet att säga att man knappast påverkats alls även om jag självklart är otroligt tacksam för det också.  Vad vi kommer att fortsätta med när allt blir som vanligt är videosamtalen med våra äldre släktingar. De facetimar stup i kvarten nu för tiden - och älskar det! Vi kommer fortsätta hålla ett visst avstånd till främmande människor, speciellt när de hostar och nyser, vilket vi gjorde även innan pandemin. Även om vi med glädje slänger munskydden så kommer vi behålla handspriten... som också låg i bilen innan pandemin bröt ut. Förhoppningsvis kommer vi fortsätta åka till våra jobb. Ingen av oss har drabbats av nerskärningar och vi kan inte heller arbeta hemifrån. Vi kommer att ta en trip till Köpenhamn eller Berlin men längre semesterresor ligger på is eftersom vi för några år sedan beslöt oss för att tillbringa en 10-års-period med att rusta upp huset inför kommande tide...

Dessa växter tror jag alltid kommer att finnas i min trädgård! Många vill jag inte förlora medan andra är lite mer besvärliga och en del är rena marodörerna.  Först ut är smålökarna. Jag har planterat mängder under de 30 år vi bott här och jag vill inte förlora en enda. De är välkomna varje vår och lagom besvärliga när de blommat över.  En annan lök jag planterat är lite mer besvärlig; ramslöken är jättevacker men himmel vad den trivs!  Sen är doften något bedövande mitt i blomningen.... K tjatar om biff med lök hela tiden....  Ramslök igen, tillsammans med  Germanium phaeum och i bakgrunden ormbunkar. Alla stortrivs här.  På den andra bilden syns svalörten som sakta men säkert knäcker mig. Jag försöker verkligen hålla styr på den men förlorar lite mer mark varje år och de små vita rotkulorna är rent förskräckliga att pilla med. Min största farhåga är att den ska tränga ut vitsipporna som frodas här nere. Runt dammen kämpar jag med ormbunkarna men även med...